Malin

Både surdegsgrund och vildjäst har som sagt redan levererat en hel del olika typer av bröd.

Det jag inte tycker om med de sorters surdegslimpor som man ska baka enligt recepten i min bok eller de som går att köpa färdiga i olika butiker är den brända och knallhårda skorpan som man skär sig i munnen av.

Så jag håller inte på att stänka in vatten i ugnen under gräddningstiden eller lufta ugnen genom att snabbt öppna ugnsluckan för att vädra ut fukten från det instänkta vattenet. Jag sätter in bröden i ugnen och där får de vara med luckan stängd. En annan sak med surdegsbröden i recepten jag har är att de ofta bara består av mjöl, vatten och salt. Lite trist för oss som bara har smör som pålägg. Om de innehåller någon annat så är det ofta krossat råg eller frukt och nötter. Det passar inte heller hela familjen. Ingen är allergisk, men det uppskattas inte. Så nu är jag i experimenttagen med att ha i gröt i degen, kardemumma, brödkryddor, sirap, honung osv., för att få smak på brödet. Bara mjöl, vatten och salt passar däremot alldeles utmärkt till räksmörgåsar eller Bruschetta. Eller som tillbehör till mat där brödet inte behöver ta överhanden. Eller om man vill ha salami, hästkorv eller en god ost på. Men som sagt, vanligaste pålägget här är Bregott.

 

Under min förra omgång med surdeg (som var för snart två år sedan) gjorde jag ett fantastiskt gott hårt bröd. Det blev nästan lika gott den här gången också, även om det inte gick att kavla ut lika tunt. Bröden blev alltså ganska tjocka och svåra att bita i. Jag ska göra om och göra rätt och istället kvala ut degen mellan ett par bakplåtspapper. Det brukar bli tunnare då. Att kavla mellan bakplåtspapper eller plastfolie är ett bra trick för att få tunna degar. Till exempel om man gör ett marsinpanlock, kavlar ut pastadeg eller som nu när man gör hårt bröd. Den här metoden gör också att inte kalvelen fastnar i degen.

 

De här rutorna är kryddade med flingsalt, sesam och timjan.