Att trolla bort tiden.

Vad gör jag på dagarna egentligen? Jag vet inte. Tiden liksom bara försvinner på något underligt vis. Idag har jag skrivit lite jobbansökningar och läst AnnaaM's blogg och skrattat igenkännande. Hon skrev om när hon fick tandställning och jag känner igen mig. Jag hade nämnligen en precis likadan plastgom som hon beskrev.

Min plastgom hade en skruv som sakta skulle trycka ut en av min framtänder som annars var på väg att växa inåt (och alltså annars bilda ett underbett). När jag var liten var mer eller mindre alla mina tänder vända åt "fel håll" och jag hade ett så kallat konstgjort underbett. När de permanenta tänderna sedan kom växte de flesta rätt utom de två stora framtänderna. Den ena gav snällt med sig med hjälp av en spatel som man skulle hålla på och böja med morgon och kväll. Böja tre minuter, vila två minuter, böja tre minuter, vila två minuter och så vidare. Gud vad drygt det var. Det var faktiskt en lättnad att få den där tandställningen som skulle göra jobbet istället.

Precis som Annaa kommer jag ihåg den där rosa massan som trycktes upp i gommen och så var man strängt förbjuden att svälja. Det är näst intill omöjligt att INTE svälja när man vet att man inte får. Det är som att inte klia sig i ögonen när man har djungelolja, eller chili eller andra olämpliga saker på fingrarna. Jag minns hur svårt det var att lära sig prata ordentligt med den där i munnen. Att säga R och S tog mig nog någon dag för att få in finessen.

Det fanns två riktigt äckliga saker med den där tandställningen. Det spelade ingen roll hur mycket man borstade den. Det låg en konstant illaluktande vitaktig hinna över den och hur trevligt var det då att ta ur och sätta i den vid lunchen i skolan då?
Den andra äckliga saken var om man blev magsjuk.... Jag minns med fasa den gången vi hade åkt över till Danmark över dagen och jag blev matförgiftad av räkorna på buffébordet. Jag mådde riktigt dåligt hela kvällen och det slutade naturligtvis med att allt kom upp den väg det hade kommit ner. Tandställningen hann jag aldrig ta ut... Jag använde den inte så flitigt efter det eftersom det nu låg en konstant doft över den... Hhhhuuuuu...

Jag hoppas innerligt att mina framtida barn aldrig kommer att behöva en liknande tandställning.

Hur fungerar det?

Igår var jag till arbetsförmedlingen en sväng. Min handledare är toppen. Vi satt och pratade både allvar och rent strunt i en och en halv timme. En sak som man kan fundera över hur det fungerar är det här med hur ams väljer att ge stöd till utbildningskurser. En kurs i AutoCad för cirka 20000 kronor är inga problem, men att få stöd till en studiecirkel i språk (t.ex. spanska som eftrfrågas av många arbetsgivare) som kostar drygt 600 kronor är blankt nej. Min handledare tyckte även han att det var lite upp och ned.

Tillvidare fortsätter jag att öva på att göra cappuccino. Jag måste erkänna att jag har gjort vissa framsteg, men om jag skulle servera en kopp till någon skulle denne någon förmodligen ändå inte märka någon större skillnad nu mot tidigare... Huvudsaken är ju att jag ser skillnaderna!

Idag tänkte jag ta mig till Ejendals Arena inne i Leksand där de har ett trä-expo. En arena som skulle hålla kvar Leksand i elitserien... Tur att det fungerar till melodifestivaler och mässor också.

Slán!

Påslakan utan hål!

Idag har jag i alla fall varit lite nyttig här och plockat ihop lite och städat toaletten, tvättat och bytt lakan. Här kommer problemet; Varför tillverkas det påslakan utan hål för händerna? Det är en källa till irritation som heter duga! Man får liksom knöla in täcket i påslakanet och sedan febrilt skaka (försöka skaka) täcket så att det hamnar på plats. Tyvärr är det en omöjlighet att lyckas få täcket hela vägen upp i påslakanet. Det är bland annat nu det är idealiskt med hålen för händerna upptill eftersom man då väldigt enkelt får tag i täcket och på så vis smidigt kan räta till det. Jag vet inte vilket som gör mig mest arg - dammsuga eller byta lakan där påslakanet saknar hål för hänerna? Jag avskyr att dammsuga eftersom det av någon underlig anledning ofta gör mig riktigt riktigt arg. Jag är sällan arg, men när jag dammsuger är det bäst för allmänheten att hålla sig undan. Munnstycket fastnar i mattor och hörn och slangen fastnar i saker och välter ner dem och om man har en vanlig dammsugare brukar dessutom själva dammsugarkroppen fastna i alla dörrposter. USCH! Nu har vi för visso en centraldammsugare vilket gör hela proceduren hundra gånger enklare, fast nu är det istället en lååååång slang att själv trassla in sig i. Jag klargjorde när jag flyttade in i det här huset att jag gärna klipper gräsmattan, haddiskar, putsar fönster eller skottar snö eller städar toaletterna eller vad som helst bara jag helst slipper dammsugningen. Det var okej. Nu lutar det faktiskt åt att jag gärna lejer över påslakansbyten på M också - i alla fall de beige/bruna från IKEA jag bäddade i idag.


Slán!