30 april 2008

Jag hänger ut...

Allmänt

...ett specifikt transportföretag. Jag kan inte förstå att så många otrevliga människor är samlade på ett och samma ställe. I och för sig är företaget enormt stort, men ändå. Det är väldigt många man pratar med där som är otroligt stelbenta och ibland även smått otrevliga. Chaufförerna ska man inte ens nämna. De går under en egen kategori. Men igår till exempel pratade jag med en dam i Malmö som slog allt ifrån sig. Oavsett vad jag sa så var ingenting deras fel och de följde minsann alla rutiner enligt pappret! Så är de ofta. Osmidiga och byråkratiska. Men ibland pratar man med någon som är helt tvärt emot sina kollegor och istället är supertrevlig. Det hände också igår, fast på kontoret i Borlänge. Då blir man så överraskad att man sväljer allt med hull och hår. Jag börjar nästan misstänka att det är någon form av psykologik taktik de bedriver inom företaget. När man har pratat med tillräckligt många otrevliga människor (utan att det har gett resultat efter den utgång de själva vill ha) blir man kopplad till en supertrevlig människa bara för att man själv ska göra en helomvändning och helt plötsligt acceptera varför de gör på det ena eller andra sättet.

Jag drar mig för att ringa dit och jag gör det inte om det inte är helt nödvändigt. Fast det kanske också är en baktanke från deras sida. Att folk inte ska ringa i onödan.

Det blir ju inte så mycket skrivet här i bloggen längre. I alla fall inte som tidigare och det har flera orsaker. Dels hinner jag inte eftersom jag åker tidigt på mornarna och kommer hem på kvällen. Då ska man laga mat, kanske tvätta, hinna rensa mailen på allt skräp, ta en promenad och sedan är det dags att sova om man vill orka gå upp runt halv sex på morgonen. Dessutom tänker jag inte lika mycket som tidigare. Jag hinner inte tänka när dagarna är fyllda av reklamationer och telefonsamtal där innehållet på dem inte varierar sig speciellt mycket. Fast jag tänker så klart en hel del fortfarande, men det som oftast slår mig är olika tillbakablickar. Det kan vara att en doft eller ett ljud dyker upp i mitt huvud och helt plötsligt ser jag min lågstadieskola framför mig, eller lägenheten vi bodde i när jag var liten, eller J's rum som jag var så avundsjuk på när hon hade fått nytapeserat med jättesnygga tapeter (själv hade jag en blommig tapet som jag själv hade valt när jag var 12 år).

Varför får jag så här många återblickar nu? Kanske är det för att jag nu går in i fas två i livet - livet med barn - och då helt plötsligt minns min egen barndom. Om jag längtar tillbaka? Ja, det gör jag ibland. Jag saknar ibland att någorlunda planlöst cykla runt hela Borlänge med J bara för att spana i vart olika killar bodde, eller alla gånger vi satt på olika bussar bara för att se vart de gick - eller för att se vart någon kille bodde så klart - bara för att åka med samma buss tillbaka igen. Det var inte alltid populärt hos alla busschaufförer och jag vill minnas att det vid några enstaka tillfällen hände att vi fick kliva av vid ändhållplatsen och vackert vänta in nästa buss istället.
Jag tycker fortfarande om att åka buss, men nu har jag ju ingenstans att åka. Och att planlöst åka runt på olika bussar i Dalarna helt uan sällskap känns inte heller speciellt lockande.
Vad säger du J; ska vi ut och åka lite buss? Eller ska vi byta ut bussen mot tåg istället?

25 april 2008

Kreditkort.

Allmänt

Helt plötsligt har jag inte bara ett VISA-kort. Jag har tre! Först och främst har jag mitt vanliga bankkort med VISA, men där inte krediten är aktiverad. Jag har aldrig velat aktivera den av rädsla för att jag ska dra på mig en massa onödiga kreditskulder som jag aldrig kommer att kunna betala igen. Sedan har jag VISA-kort nummer två. Det är helt självvalt eftersom det är COOP-medmerakortet som vi handlar mat på. Nu har det helt plötsligt dykt upp ett tredje VISA-kort i brevlådan. Jag har köpt en ny bil och i och med att köpet var på en märkesfirma (och att jag tecknade en (kanske tillfällig, vi får se) försäkring) så fick jag såklart ett kort tillhörande bilmärket - med VISA och med en kredit på 10.000 kronor. Just det VISA-kortet är i och för sig helt gratis, men spontant känner jag inte att jag har någon speciell användning för det. Det får ligga på en bra plats tills det är dags att laga bilen, eller serva den dyrt. Då kan det vara bra att ha lite fria återbetalningsmånader. På ett sätt känns det lite onödigt med alla VISA-kort, men också väldigt lyxigt på något sätt. Fast nu börjar det kännas lite onödigt att stå och betala för mitt vanliga bankkorts-VISA när jag ändå inte utnyttjar annat än att jag kan ta ut pengar i nästan alla bankautomater runt om i hela världen.