Compact Living.

Julen flöt på bättre än anat. På juldagen hade vi bestämt oss för att göra ingenting, men vi började plocka ur vardagsrummet. Nu är hela vardagsrumsmöblemanget utflyttat i köket och det är lite trångt, men det är ju tur att köket är stort. M har snart fräst klart spåren i golvet så vi kan lägga in golvvärme så nu är det dimma i hela huset och det luktar slöjdsal. Som tur var hade kommit i håg att stänga alla dörrar till alla rum så vi kan sova i våra sängar...

Annars händer inte så mycket här just nu. Vi är helt fokuserade på vardagsrummet och vi borde åka och köpa ett nytt golv och lite mosaikplattor att lägga in nedanför öppna spisen, men det får bli på tisdag tror jag.

Jag får väl ta lite före- och efterbilder.

Jag drömmer så mycket.

Mycket konstigt drömmer jag.

Igår drömde jag att jag åkte finlandsfärja. Allt på båten var mörkt, mörkt blått med lite gulddetaljer och blåvita diodlampor. I drömmer han de jag också en obehaglig känsla som jag först inte kunde sätta fingret på var det var. Sedan kom jag på att jag egentligen hade dött när jag var fem år gammal. Det var ingen obehaglig känsla att dö, utan mer att håret hängde för ögonen och så blev det bara mörkare. Jag berättade för mamma att jag tyckte att det var så konstigt att jag hade så mycket minnen från när jag var liten eftersom jag egentligen hade dött och att det inte var någon obehaglig känsla. Hon svarade bara att jag hade skrikigt som en stucken gris ända in i det sista och att de sen hade opererat in en extra stav i hjärnan som ersatte den trasiga staven. Därför fanns ju alla minnen kvar någonstans i de andra hjärnstavarna.

Den här morgonen drömde jag att jag skulle på klassresa till Tyskland, fast det egentligen var Kanada fast det egentligen var Sydafrika. Människorna i min klass var folk från både lågstadiet, gymnasiet och högskolan. Det stora problemet var bara att jag hade tappat bort mina tågbiljetter. Tjejen jag mest sprang runt med är en tjej som nu bor här i byn som är IT-ingengör, i drömmen kände hon en massa IT-folk som skulle hjälpa mig med nya biljetter, men de i kassan var så himla otrevliga så jag skulle springa upp på mitt hotellrum igen, fast det var min lägenhet och leta efter biljetterna igen. Där letade jag på hela skrivbordet och öppnade alla spargrisar i fall biljetterna hade hamnat där. Ien sprgris hade jag lagt stora guldklimpar. Fast det var inga guldklimpar, det var visst chokladtryfflar...

Jag vet vad som fattas.

Jag har kommit på varför jag inte kommer i julstämning. Eller i alla fall varför jag inte kommer i mer julstämning än vad jag gör när jag tänker på själva julen. Vi äter ingen lutfisk längre. Inte heller någon kalkon. Förr åt vi alltid lutfisk till lunch på julafton och kalkon på juldagen. Det är i och för sig länge sedan de traditionerna ändrades, men ändå. Jag saknar i alla fall lutfisken.

Igår ställde jag fram en tomte med en lykta i handen. Han fick stå ute på farstukvisten. Alla andra tomtar och kulor och annat julpynt är kvar på vinden. Det finns några tomtar jag skulle vilja hämta ner, men vi får se hur det blir med det ikväll. Kanske...