Rörd till tårar

Tänk att så lite kan göra så mycket.
Idag kom ett blomsterbud med en stor bukett vita och blå blommor.
Vem skickar blommor till oss nu?
En påskbukett från min far eller någon bekant till oss kanske?
Nej...
Från mina underbara små barn och min fantastiska sambo.
"Till världens bästa mamma, från A, L och M"

Jag bröt ihop totalt, men lyckades samla mig så jag kunde ringa upp M som fortfarande är i Kina och berätta hur glad jag blev. Visst är det konstigt att man kan bli så ledsen för att man är så glad!? Det var då L talade om för sin pappa också att det inte fungerade att krama hårt på lillebror.

Jag är rädd om min M. Han får aldrig försvinna!!!

Sköna kommentarer...

...förtjänas att skrivas in i en egen bok.
För ett tag sedan gjorde jag i ordning en anteckningsbok där Lilla Litens tankar och funderingar och kommentarer ska skrivas in. Bland annat att mamma skulle få en snigel med en radio i som födelsedagspresent, hur det är bakom månen - om det lyser där och att jag ser lite läskig ut - lite som en fisk...  

Idag blev det två nya anteckningar;
"Fjärilar äter inte skorpor. Inte smörgåsar heller!" (på väg hem från dagis)
"Jag kramade lite för hårt på A. Det fungerade inte!" (till pappa i telefonen på eftermiddagen)

Lilla Myran blir stor

Den lilla Myran i huset är nu ett halvår gammal och sitter ganska stadigt själv.
Det är svårt med kläder till en sån här liten kille när det både är varmt och kallt, men han föredrar att vara naken och ha det svalt så jag får väl lita på honom. Han är ganska pigg på att protestera så fort det blir det minsta lilla för varmt.


Bäst att hålla koll på brorsan!


Och vad gör han där borta nu då?