Ledig med lite besviken

Vet ni vad? Idag är det FREDAG! Japp, för jag är ledig imorgon. Det är IKEA som hägrar. Vi ska äntligen, äntligen köpa en ny soffa. Nu kommer vi att ha två likadana soffor i vardagsrummet och den udda soffan kommer att hamna i ”rummet bakom”. Det vill säga vårt datarum.

 

Ledig ja… Sedan är jag ledig till sista januari. Eller där ikring. Det beror på hur det går för det lilla snöret att skolas in hos dagmamma. Det är M’s syster som är dagmamma så det borde inte vara några problem. Fast med tanke på den uppmärksamhet man får på jobbet så känns det som att jag kan vara hemma till sista januari.

Innan jag kom tillbaka i höstas var jag till jobbet och bjöd på fika. Ingen fikade mer än en man som gjorde mig lite kaffesällskap. Fikat följde med hem igen. Idag är det sista dagen på ett par månader och vi har inget gemensamt julfirande. Alltså tänkte jag bjuda till lite och bjuda på enklare fika. Ingen kom, mer än samma man som sist gjorde mig sällskap. Nu finns sju av åtta lussekatter kvar och de följer med mig hem igen. Det känns inte kul att lämna dem. Ja, jag är besviken och det står jag för.


Avkopplat...

Vi lever ett avkopplat liv hemma just nu. Återigen är det klent med så väl TV som Internet.

 

Internet slutade för ett tag sedan att fungera kvällstid, just när man som mest behöver tillgång till Internet för att betala räkningar och så vidare. Nu fungerar det inte alls. Vi har startat om modemet och grejat, men ingenting hjälper. Enligt leverantören ska det inte vara några fel på uppkopplingen så felet ligger säkert hos oss. Det är bara det att sedan operatören uppgraderade sitt bredband fungerar det inte lika smidigt som tidigare. Det trådlösa nätverket stördes ut och nu verkar modemet också ha gått sönder. De föreslog att vi skulle åka hem till någon annan och testa vårt modem och sedan ta någon annans modem och testa hemma hos oss så vi får väl göra det.

 

Sedan har vi vår TV. Det går troll i den. Fast nu är det inte TVn i sig som är trasig utan satellitmottagaren. Som tur är satte M upp en antenn på taket bara för en vecka sedan eftersom vi tänkte säga upp vårt avtal med Viasat. Efter att ha lånat en mottagare till antennen från M’s syster har vi nu en fungerande TV igen! Det är till och med sovrumsteven som vi inte har fått fart på tidigare som är igång nu. Så nu ska vi bara ordna en till mottagare så har vi TV i vardagsrummet också. Det är inte så många kanaler, men ettan, tvåan och fyran finns i alla fall. Vi ser inte på så mycket annat heller. Och vill man se på annat så finns det ju på nätet. Som vi inte har.


Vaccinerad!

Nu är jag vaccinerad och klar! Alltså törs jag utan problem åka till Stockholm med systeryster. Jag vet att jag är överdrivet hysterisk när det gäller främmande sjukdomar, men jag kan inte rå för det. Jag vet heller vart det kommer ifrån, men jag tror det kommer från min barndom. När jag gick i andra klass dog först min kompis pappa i ett epilepsianfall i sömnen. Samma år var det även en liten kille på lekis som dog i hjärnhinneinflammation. Han bodde granne med min bästa kompis S och jag vågade inte vara på hennes baksida eftersom gårdarna vette mot varandra. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö om jag andades in luft från deras hus. Likaså vågade jag heller inte gå förbi porten där kompisens pappa dog. Jag var rädd för att andas in den där döda luften och att jag själv också skulle dö. Sedan har det aldrig släppt. Ett tag när jag var liten vågade jag inte ligga på rygg med händerna på magen när jag skulle sova. Jag hade hört att man la döda människor så. Tänk om man dog bara för att man låg så? Idag vet jag bättre, men jag gillar fortfarande inte att komma i kontakt med jobbiga sjukdomar. En av anledningarna till att jag inte jobbar inom vården alltså… När jag gick på högskolan läste jag en kurs där det mest var utbytesstudenter. Det skulle komma ett gäng på 10-12 kineser och fågelinfluensan hade precis brutit ut. Jag vågade mig inte till skolan på en vecka. Lite hysterisk har jag även varit nu när M helt ovaccinerad har åkt fram och tillbaka till Kina ett par gånger. Det har ju gått bra, men man vet ju aldrig… Nu är vi i alla fall vaccinerade båda två! Än så länge mår jag bra. En aning öm vid sticket och lite darrig nu 6 timmar efteråt, men det blir nog bra.


Ibland blir jag lite sentimental...

...och längtar tillbaka till den underbara tiden i Italien. Det var en jättehärlig höst och jag saknar H och L och alla italienska vänner vi fick. Jag har fortfarande kontakt med de flesta av dem. Det känns skönt. Jag väntar bara på att de ska komma upp till kalla Sverige och titta på våra isbjörnar...


Vulkankullarna i Colli Eugani


En av vinprovningarna. Jag och H.


En annan vinprovning där viförsst fick prova alla druvorna...


...sedan de olika vinerna!


Jag på ett av alla otaliga kors. Just detta fanns uppe i Cansiglio.


Ekologiska kor i Cansiglio.


H, jag och L i Venedig.


Florens...


Florens.


Gissa vad vi hittade? Via Maffia. Självklart bad vi F och N att posera lite kaxigt med mörka solglasögon under skylten. Dock tog inte alla italienare detta lika skämtsamt som dessa herrarna.


Jag och H på Coloseum i Rom.


Utanför Coloseum.


Forum Romanum.


I trakterna kring Val di Fiemme hittade vi snö. Men... Är det inte Johan Rehborg...? Vädigt lik i alla fall, men det var en italiensk jägmästare.


Fin övergång. På väg från Val di Fiemme.


Norsk

Idag har jeg fått sammen et helt mail på norsk! Det ni… Det er ikke uten at jeg kjenner meg lite stolt! Ikke for det at det er spesielt stygt da man har et leksikon, men likevel. Det meste klarte jeg uten hjelp. Håper nå at mannen fikk den informasjon han trengte.


Jullista

Ta det som en utmaning om ni vill! 


Alkoholfri glögg eller glögg med alkohol?
Med alkohol – den värmer så gott i halsen och i bröstet.

Egen pepparkaksdeg eller färdigköpt pepparkaksdeg?
Hemgjord såklart, men pepparkakshusen görs alltid på den köpta. Fast å andra sidan bakar jag aldrig pepparkakor utan bara pepparkakshus så egentligen borde jag svara köpt deg. Det blir ärligast så.

Glitter i granen runt eller uppifrån och ner?
Vi har inte haft gran på ett par år, så jag minns inte hur vi gör. Jag minns inte ens om vi har glitter, fast det borde vi väl ha? I så fall hänger det nog från topp till rot.

Dopp i grytan eller inte dopp i grytan?
Inte hos oss, men jag har smakat. Varken gott eller äckligt. Hos farfar var det alltid vörtbröd som doppades och hos plastfarmor är det alltid Dalslandskaka.

Tomten kommer med klappar eller klapparna ligger under granen?
Tycker faktiskt att det är fånigt med tomte. Så de ska ligga under granen. Jag är jättetråkig jag vet, men tomten existerar ungefär lika mycket som Gud och jag är lika begeistrad över båda. Det vill säga, inte alls…

Rim på klapparna eller bara en juletikett utan rim?
Alltid rim! Gärna så att de är helt obegripliga!

Jenny Nyström-jul eller amerikansk jul?
Jenny Nyström.

Fira jul hemma eller hos någon annan?
Någon annan. Delar upp dagen mellan min familj och M’s familj. I år blir det lunch hos M’s familj och middag hos min. Förra året var det tvärs om.


Lussebulle eller pepparkaka?
Lussebulle tror jag, fast pepparkaka är ju ljuvligt gott det med. Fast det äter vi året runt på jobbet.

Knäck med mandelhack eller knäck utan mandelhack?
Utan mandel. Mandeln känns som grus i munnen. Usch! Annars gillar jag mandel.

Carloas julsånger eller Mariah Careys julsånger?
Pest eller kolera? Mariah Careys då kanske.

Äta först och klappar sen eller klappar först och äta sen?
Jag kommer aldrig ihåg hur vi gör, men jag tror att vi äter först och delar ut klapparna sen. Eller?
M’s familj äter lunch, ser på Kalle, fikar, delar ut klappar och äter gröt. Vi äter en stadig lunch, ser på Kalle, fikar och.. delar ut klappar och äter middag. Jag tror att vi har ändrat på ordningen eftersom man fortfarande är så mätt efter lunchen att ingen orkar äta förrän runt 7-8 på kvällen. Sen är det ju ganska sent att dela ut julklappar. Så här mycket vikt lägger jag vid julen att jag till och med glömmer hur vi brukar göra.

Julstjärnor eller hyacinter?
Hyacinter. Vita!

Granen in i stugan den 23 dec eller långt innan dess?
Ett par dagar innan.

Ska julgranen vara klassiskt eller modernt klädd?
Vår gran har varit klassiskt modern. Klassisk då tänker jag röda kulor, polkagrisar, en och annan fågel och en spira. En modern kan ju se ut som helst. Se bara på de där könsgrejerna jag hittade som var till för att hänga i granen… Vi har satsat på en silvrig stjärna (fast jag vill ha min fina spira i silver och lite guld) röda och silvriga kulor och stora glittriga snökristaller.


Lampor, näckrosor och grodor.

Åh, jag kommer ju över lite inredningssidor här på jobbet som jag kanske inte skulle ha hittat annars.

Den här lampan från Martinelli Luce gillar jag. Nuvole Vagabonde heter den och finns både som tak- och bordslampa. Det påminner mig om en stor, men skir näckros.

  

Jag gillar verkligen näckrosor. Vi testade att ha en vi vår lilla damm vi hade förut, men den ville aldrig blomma. Däremot trivdes två små grodor alldeles utmärk i den lilla dammen. Herr och Fru Groda kallade vi dem. Jag saknar de små liven. Undrar vart de flyttade… När jag och M är på promenad brukar vi ha ”aktion rädda grodorna”. Ganska många grodor hoppar omkring på vägarna i byn och ganska många av dem blir överkörda. Därför brukar vi stampa lite på asfalten så de hoppar iväg ner i gräset igen.

Hur som helst, näckrosor finns det gott om i vår nya stuga. Dock inte så många vita. De flesta är nog gula eller lite rosa.


Fler som är tillbaka

Sonen är också tillbaka!
Läs om honom här.

Fast det här vill jag ha!

Åhå! Titta vad jag har hittat!

Kollektionen "The Glass series", bestående av bland annat en vattenkaraff, en vinkaraff och ett traditionellt vinglas, är resultatet av ett samarbete mellan StokkeAustad och Frost Produkt.

Vinglaset ser man ju inte här hur det ser ut, men jag skulle gärna ha den där vinkaraffen. Kanske också vattenkaraffen. Fast egentligen har vi två jättehäftiga kinesiska vinkaraffer hemma som nog ändå inte kan mäta sig med dessa. Fast… De var ju himla snygga…



P.S. Bilder från Riga finns nu under den rubriken.


Bespara mig detta tack..!!!

Ja, mycket hör man på radion. Jag sa ju att jag skulle återkomma till det. Enligt programmet P3 Populär som går mitt på dagen, har det blivit populärt med diverse prylar i könsformer. Det finns hängsmycken, julgransprydnader, tryck på tröjor och avgjutningar! Jag undrar bara varför då? Förmodligen är det någon/några som vill avdramatisera det hela, men jag vet inte… Kalla mig gärna gammaldags, men jag tycker det är lite vulgärt. Jag skulle inte gå runt med ett halsband med någon nedre kroppsdel. Jag skulle i och för sig heller inte ha en fot, en arm eller ett öga som hängsmycke heller. Eller vad sägs om den här hängande i granen? Inte för att man direkt associerar till vad det är, men… Nej tack. Bespara mig detta!

Vagina-julpynt!


Dagis..

Går inte så bra… Här är ett brev jag mailade till kommunen:

Hej Xxx!

Malin Lindström heter jag. För ett par, tre veckor sedan var jag i kontakt med Dig gällande barnomsorgsplats.

Vi har sökt dagisplats från 11 januari 2010 för vår son Xxx  (xxx-xxx).
I första hand ansökte vi om en plats i Djurmo och i andra hand en plats i Djurås. Enligt tidigare samtal med Dig har jag förstått att det inte finns några dagisplatser i Gagnef från januari. Att ha sonen hos en dagbarnvårdare känns inte längre aktuellt då dagbarnvårdaren inte behöver ha någon specifik utbildning och heller inga tidigare erfarenheter från att ha vårdat andra barn än sina egna i sitt hem.

På egen hand var vi nu hittat det kollektiva dagiset xxx i xxx (Xxx kommun) som med största sannolikhet kan ta emot vår son från den 11 januari. Då ställer vi oss frågan; vad händer med vår plats i Gagnef Kommuns barnomsorgskö?

- Får vi behålla vår plats och invänta vår tur?
- Hamnar vi i en omplaceringskö?
- Hamnar vi sist i kön?
- Om vi skulle vilja, kan vi söka om till augusti 2010 istället? 

Jag vore tacksam för snabbt svar då det redan är mitten av november och vi måste ha en dagisplats om två månader. Det handlar trots allt om hur ska planera våra yrkesliv… Lite besvikna är vi också då vi dels själva fick efterfråga ett antagningsbesked (ett halvår efter att vi skickat in vår ansökan) om vi överhuvudtaget stod med i kön. Vad jag sedan har förstått är att kommunen är skyldig att erbjuda en plats i barnomsorgen inom tre månader. Nu har både jag och min sambo all förståelse i världen för att ni kanske inte kan lösa detta då det har fötts väldigt många barn i kommunen. Dock hade det uppskattats om vi hade fått ett förhandsbesked om att ni jobbar på ärendet, men att ni tyvärr inte ser ut att kunna lösa detta inom ramen av tre månader.

Hur som helst så verkar vi eventuellt ha löst detta på egen hand nu och önskar som sagt få svar på ovanstående frågor snarast.

Tack på förhand!

Vänliga hälsningar

Malin Lindström

Jag har till och med fått frågan om inte jag själva kan tänka mig att ställa upp som dagmamma. Jag svarade bara att ”nej, jag har svårt att förhålla mig till andras barn”. En sanning med modifikation. Det har varit lite så, men absolut inte längre. Det blev alldeles tyst i luren och sen svaret ett lite chockat ”jaha”. Dessutom känns det inte helt okej att lämna sonen till en helt ny dagmamma helt utan tidigare erfarenheter av att ha tagit hand om andras barn på heltid. Jag vet att båda jag och M är lite nojjiga, men det står vi för… Men tänk hur många arbetslösa det är nu, som kanske tvingas att ta ett ledigt jobb som de faktiskt inte är lämpade för. Det är det jag är rädd för. Lämplighetsprövning görs nämligen under tiden barnen är hos dagmamman… Nu väntar vi på besked om dagiset i grannkommunen kan ta emot oss eller inte.

Här kom svaret från kommunen dagen efter inskickat mail:

Eftersom vi förmodligen inte kan erbjuda en plats på förskolan och ni inte vill ha en plats hos en dagbarnvårdare, så hoppas jag att ert val i Xxx blir bra.
Ni kommer inte sist i kön och det blir ingen särskild omplaceringskö.
Ni står kvar med samma anmälningsdatum där jag bara ändrar önskat datum till aug 2010. Jag skickar en bekräftelse.

Mvh
Xxx

Bahh.. Jag bad ju inte om att få vår plats flyttad. Det var en fråga om det var möjligt. Jag sa att jag skulle återkomma om saken nu på fredag.


Riga

I början av oktober och åkte jag och M till Riga över en helg. Det var mysigt, men jag vet inte om jag skulle åka dit igen. Kanske på våren i så fall. Nu var det för kallt. Modet var ryskt med allt vad det innebär. Mycket päls och mycket rysh-pysh och framför allt mycket skor. Jag tänkte hitta ett par snygga svarta stövlar. Jag hittade inte ett par och inte två par utan 2000 par. Jag som har beslutsångest åkte så klart där ifrån tomhänt. I stället hittade jag ett par på ICA Maxi som var minst lika snygga. Dock har jag heller inte köpt dem än.

M hittade ett fantastiskt hotell! De hade en helt gudomlig frukost också där man fick sin omelett stekt efter beställning. Det fanns perfekta pickels, kallrökt lax, färsk frukt, kalkonbröst… Nog för att jag har bott på så väl Hilton som Sheraton och Mariott (och Grand i Stlm där vi inte åt frukost) och de har bra frukostar, men den här stod nog en klass högre. Härligt! Jag skulle kunna åka tillbaka för hotellets skull.. Och för att dricka öl och äta smörgås med cannabissmör i den medeltida källaren. Vad det där smöret egentligen var vet jag inte, men förmodligen var det en tokig översättning. M fick in en hel korvring.

En stor stark i medeltida källaren.


En hel korvring i medeltida källaren.


Min dragning till K-brunnar...


Smalaste gränden i Riga.


Världsarv.


Svarthuvudenas hus.


Svarthuvudenas hus.


Köttmarknad.


Grönsaker i långa rader.


Vi undrar om detta är "Svenskporten"? Vi letade med verkade inte hitta den.

Bilderna är tagna med mobilkamera varför kvaliteten är så där.


Tillbaka!

Åh, jag har blivit så dålig på detta, med att blogga. Men som jag skrev tidigare så har skrivarlusten försvunnit lite i och med att mina gamla invanda bloggar som jag alltid har läst försvinner en efter en och att jag har haft svårt att hitta nya. Nya som kan ge mig lite inspiration. Dessutom har jag de senaste två månaderna nästan bara haft negativa saker i huvudet och det är inget jag vill tynga andra med i onödan. Vissa av de negativa sakerna kanske jag heller inte vill att de ska flöda fritt på nätet. Nu har jag dock kommit på bättre tankar och jag har hittat några nya bloggar som kan ge mig mer inspiration också. Dessutom sätter tankeverksamheten igång när man lyssnar mycket på radio. Jag återkommer till det.

Vad har jag gjort i två månader då? Varit i Riga, interagerat på Facebook och jobbat. Facebook är ju det mest sociala jag har just nu. Sorgligt men sant. Dessutom har jag kommit på varför microbloggandet har blivit så stort. Det är ungefär som när man uppdaterat statusen på Facebook. ”Tycker att vädret är skit, men vad gör det när man sitter här framför en öppen eld med en kopp choklad i handen”. Sen kan vänner, ovänner, bekanta och annat löst folk kommentera att det är gott att dricka choklad eller varför inte en Irish Coffee eller att det verkar så gudomligt mysigt. Säkert är det en massa levande ljus runt omkring också.

Lite av den strategin tänkte jag föra över här. Kopiera över Facebookstatusen och sedan utveckla texten. Statusen kan ju ibland vara något kryptisk…


Som `förr'

Nu är det nästan som 'förr' här hemma. Ingen TV och inget Internet. Orkar inte förklara hela historien när jag mobilbloggar. Tar det sen. Imorgon kan man säga att imorgon är det FREDAG!

Återträff

I helgen hade vi återträff med vår gamla lågstadieklass. Det var lika trevligt och kul som jag hade förväntat mig. Dock fick jag sprängande huvudvärk runt halv 10 på kvällen och konstaterade att jag hade glömt att dricka vatten under dagen. Nästan två liter senare och lika många timmar senare mådde jag prima igen, men det är ju så där kul att ha ondare i huvudet än vad man någonsin kan komma ihåg att man har varit med om just när man har ordnat en fest med människor man inte sett på jättelänge. Dessutom blev min snaps raskt bortbjuden så jag fick en resterande Beska Droppar. Jag har aldrig druckit det förut och jag kommer inte att göra om det. Vår gamla fröken kom också och hon såg knappt en dag äldre ut än vad vi kom ihåg. Lite, lite rynkigare och gråhårigare såklart, men frisyr, kroppsstorlek, klädstil osv var mer eller mindre detsamma. Visst är det smått fantastiskt att den del människor liksom är konserverade. Det är som uppe i vår sommarstuga i Lappland. Där finns en urgammal man som åker runt på sin blå flakmoped, är lomhörd och som stillsamt lyfter handen i ett mindre glatt hej. Han ser exakt likadan ut nu som för 20 år sedan. Min far skyller på att mannen har ätit så mycket hjortron och lingon i sina dagar att han nu är konserverad. Detsamma måste alltså även gälla mina farbröder som också är konserverade.   


Här är jag!

Min profilbild

Malin

RSS 2.0