Besök hos barnmorskan

Här om dagen var det dags för koll hos barnmorkan igen. Allt såg bara fint ut och trots att jag slarvat med järnet (läs "inte ätit alls) så var värdet faktiskt högre än sist. Nu var det 123, mot förra mätningens 122! Ingen stor skillnad, men dock en skillnad uppåt.

Blodtryck 110/50
Vikt +9kg
Hjärtfrekvens 154 (eller var det 152?)

Jag sa till barnmorskan att jag tyckte att magen bara sagt pang i tillväxt. Hon mätte, tittade på dataskärmen och konstaterade att hon nog skulle mäta igen annars hade magen verkligen tagit ett skutt. Hon mätte igen och mycket riktigt så hade magen tagit ett rejält skutt uppåt på kurvan.

Skönt är också att foglossningarna inte är lika illa nu som de var för runt 10 veckor sedan. Nu rör jag mig mer eller mindre helt obehindrat, men det gör fortfarande kalasont att ligga på rygg på ett hårt golv. Skön-ont kanske ska tilläggas för jag kan inte låta bli att ligga på rygg på ett hårt golv just för att det är rätt skönt. Problemet är bara att komma upp igen... Det är svårt att beskriva smärtan, men det känns som att ha tio knivar och ett gäng elektroder som skickar stötar i korsryggen. Mindre trevligt, men det är skönt efteråt!

Love is in the air...!

När man minst anar det stöter man på lite kärlek. Fast vem blir väl inte lite extra kär när det är sommar och semester?


Hallå där! Det är barn i parken!!!


Som att det inte räckte att de var två som var engagerade från början...

Kan tilläggas att honan underst hade lite tilltufsade pucklar efter detta.

Mysigast på länge

Nu är jag nyss hemkommen från den mysigaste semestern på länge.
Hela lilla familjen åkte till Gävle för att gå på Furuvik och titta på djuren. Vi åkte igår, bodde på hotell, åt hotellfrukost och åkte till Furuvik. Vi la oss alla samtidigt igår kväll och sov gott hela natten. Hotellfrukosten uppskattades också av oss alla tre. Sedan hade jag och Lilla Liten premiär i Furuviksparken. Nej jag har inte varit där tidigare. Vi hade så mycket annat för oss på somrarna när jag var liten så vi hann väl helt enkelt aldrig dit.


Kärlek!


Kan inte låta bli att tycka att ormar är fascinerande!


Eller den här lilla vännen.


Vi fikade lite och fick finfrämmande!


Snygging! Eller hur!?!


En liten kängru. De stora höll sig borta.

Själv gick jag mest runt och myste av att vara på en underbar liten utflykt med väldens mysigaste lilla familj. Jag är så glad att jag aldrig kände att det var ett projekt att åka iväg (som många kan känna fast de liksom oss bara har ett barn att hålla reda på) och för att vi har en så snäll och underbar liten son som är snäll och go fast han både är trött och hungrig. Tänk vad livet är underbart ibland!