Bröllopsresan gick till....

...beslutsångest.
Skulle vi åka till Norge som vi hade pratat om hela sommaren, eller skulle vi ta båten över till Mumindalen i Finland? Vi funderade och funderade och kollade väderkartor och budgetar.
På morgonen onsdagen den 6 augusti bestämde vi oss tillslut för att åka till Norge. Vi packade och åkte iväg först på eftermiddagen och eftersom vi ändå passerade sommarstugan så passade vi på att svänga in där och titta till stället. Tömma båten på vatten, tömma musfällorna och njuta av att det blivit så fint där.
Sen for vi vidare igen.
 
Efter att ha tankat bilen i Malung och sedan ett middagsstopp Lima, nådde vi fram till Norska gränsen. L var spänd. Äntligen skulle han få komma utomlands! Nej, vi har inte varit på någon charterresa hela familjen.
 
Så här ser den faktiska gränsen ut. Jag kunde väl aldrig tro att man gjort en rågång mellan länderna, men så var det visst. Ganska häftigt ändå att det är gjort så.
 
Bland det första som mötte oss var så klart kor på vägen - som inte gärna flyttade på sig. Djurvänner som vi är ville vi inte tuta åt dem heller. Bekymret var kortvarigt så det kom en rutinerad lastbilschaufför som tutade en bit ifrån flocken så de flyttade sig.
 
Fifty shades of green.
Efter att ha bott på Scandic i Hamar en natt åkte vi vidare mot Otta och Lom. Jag som mer eller mindre bara varit till Trondheim en gång, kunde inte sluta tjata om att jag var så fascinerad av det gröna vattnet och skiffertaken på husen.
Här syns det gröna vattnet bättre. Någon kilometer bort svängde vi upp på ett berg för att se om Ms kollega och eller föräldrar var i sin sommarstuga. Det var de! Vi stannade på fika och förundrades över den fantastiska utsikten ner i den gröna dalen med det gröna vattnet och de snöklädda fjällen längre bort.
 
En grön fors i Lom. Här hyrde vi en hytte en natt. Vi konstaterade också att den som byggde vårt hus antagligen varit lite inspirerad av norska hus. Svartbruna hus med röda fönster- och dörrfoder. Gärna timrade svarta hus då med röda detaljer. Precis som vårt eget hus hemma. Så vi kändes oss ganska hemma. L undrade dessutom varför tjejen i receptionen på hotellet i Hamar hade pratat svenska. Nja... Norska är ju inte helt olika alla gånger, men trots mina förklaringar envisades han med att hon visst det pratade svenska. Norskan på nrk var däremot rolig att lyssna på.
 
I Lom finns ett stenmuséum. Eller ett geologisk muséum som vi kanske skulle kalla det. Jag gissar att det är på grund av muséet som olika typer av bergarter var utplacerade lite här och var i byn.
 
Efter en natt i Lom åkte vi tillbaka hemåt igen. Men först stannade vi på Lilleputthammer (http://www.lilleputthammer.no/) utanför Lillehammer. Efter att ha betalat inträde var allt utom mat och dryck gratis. Alla attraktioner var anpassade till barn mellan 2 och 8 år. Jag hade just inga förväntningar, men vilket lyckat besök! Båda barnen roade sig kungligt! Dit åker vi mer än gärna igen!
Dessutom såg vi en balansshow med svenske Malte Knapp. Han cyklade runt på enhjulingar i olka storlekar och former. Lite läskigt, men väldigt spännande tyckte barnen. Så spännande att till och med L fick lite inspiration till att lära sig cykla senare (vilket lillebror A redan lärt sig).
 
Kung på sin motorcykel!
Efter en superkort resa till det vackra grannlandet i väst, begav vi oss hemåt igen. Strax efter 23 på kvällen landade vi i sommarstugan igen där vi sov över innan vi åkte hem till huset igen.
 
Tack till min lilla familj för en väldigt lång, skön och härlig semester!

4 augusti 2014 och fröken L blev fru E!

En av årets allra största händelser var när fröken L blev fru E.
Efter 10 tillsammans (mer eller mindre), två barn, missfall och hjärtoperationer och sommarstugebygge så tyckte vi att det var dags att bli en hel familj.
Ifall det skulle hända oss något.
 
Tillsammans med två av våra bästa vänner, smög vi iväg till Rådhuset i Falun där Faluns kommunalråd skulle viga oss. Jag hade lämnat barnen hos min mamma och sa att vi skulle gå ut och äta middag i Falun.
När vi körde in i Falun visade bilens termometer 36 grader. Vi trodde att den visade fel och tänkte att det nog bara var runt 34. Även det helt galet varmt. En stund efter att vi hade checkat in på vårt hotell drog de stora svarta rökmolnen från skogsbranden i Sala in över staden och solen var alldeles röd. En stickande branddoft låg tät över staden och en domedagslikanande känsla spred sig.
 
 
Vi fascinerades mest av hettan och den röda solen och korkade upp en liten, liten flaska champagne att skåla lite i.
 
Sen promenerade vi bort till Rådhuset där ceremonin var kort och koncis, precis så som vi önskade.
Därefter kom det några regndroppar på oss och det blixtrade och mullrade lite över gruvområdet.
Undrar om det var så här det var i Falun när gruvan var aktiv för länge sedan? Rök och sot och en sorts märklig tystnad över stan.
 
Vi hade bokat bord på Banken och eftersom vi kom lite för tidigt föreslog jag att vi kunde ta en fördrink på uteserveringen. Servitrisen talade bestämt om för oss att de inte jobbade ute den här dagen! På grund av värmen, eller rökdoften eller vaddå undrade vi så klart. Nej, på grund av asknedfall svarade hon. Oj då.... Vi valde att stanna inne i restaurangen istället.
 

 
När vi tyckte att vi var klara bestämde vi oss för att gå vidare, men flera restauranger och barer hade stängt helt och hållet eller stängde tidigare just på grund av askan.
Men hur mycket aska kunde det vara undrade vi?
Jo så här mycket:
Vi kunde inte låta bli att rita ett hjärta på bakrutan på en parkerad bil.
Man kunde ju nu förstå varför ingen ville jobba utomhus, eller varför en del ställen stängde tidigare.
 
En öde, varm, rök- och askfylld kväll i Falun.
Tillbaka på hotellet, med varsin drink i handen, satt vi och tittade på nyheterna i foajén.
Svenskt värmerekord i Falun på 35,1 grader! Biltermometern ljög inte tidigare på dagen.
 
Herr och fru E tackade för sig och fru E blev så klart buren över tröskeln in på rummet.
 
 
 
 
 

Orsa Grönklitt

Sommaren varvades med utflykter och mycket tid i sommarstugan. Emellanåt landade vi hemma ett par dagar och hämtade andan. Då låg jag oftast i barnens pool och svalkade mig medan de var inne i vardagsrummet och lekte att de installerade robotgräsklippare eller robotdammsugare.
 
Den här utflykten gick till Orsa Grönklitt, men de flesta björnar höll sig undan värmen. Och kattdjuren svalkade sig också. Men vi hade roligt och mysigt ändå.
 
Bland annat fanns olika hinderbanor som barnen faktiskt verkade uppskatta mer än själva upplevelsen av alla djur.
 
Rutschkanor också. Hur sakta går det om man bromsar tillräckligt mycket?
Mitt favoritdjur. Snöleoparden! Jag fick i alla fall en liten glimt av den, även om den tyckte att det var lite för varmt.
 
L kikar på utsikten från toppstugan. Här sprang det runt två tama ekorrar också som försökte sno vår mat.
 
Några björnar såg vi i alla fall. Mamma Björn med sina smånallar.
 
Och så Pappa Björn.
 
Vår vana trogen, kom vi ganska sent till parken så vi gick ut efter att de hade stängt. Det är rätt skönt att inte vara de som hänger på låset på förmiddagen eftersom vi oftast är själva mot slutet. Lugnt och skönt alltså. Nackdelen är att det kan vara svårt med parkeringar när man kommer.