Malin

Hur beskriver man bäst eufori utan att blanda in kärlek i de euforiska känslorna? Eufori är annars något man känner när man träffat kärleken i sitt liv eller när man fått barn. Den här euforin är något annat. Folk som påstår sig ha fått religiösa uppenbarelser kan nog förstå vad jag menar. Man får liksom glädjefnatt och vill tala om för alla hur glad man är, hur bra man mår, att man kan andas ordentligt, köra bil, lyssna på P3 nyheter utan att få hjärtklappning av de hjärtljud som ligger bakom nyhetsuppläsaren, att kunna skotta snö eller skrapa bilrutorna och att flyga och inte tappa bort vad som är upp och vad som är ner. Eller gräva en grop till ett nytt träd i trädgården. Precis som vanligt igen! Eller väja undan för en bil på en parkering som inte har sett en - utan att hjärtat tappar takten. Springa till en buss eller tåg för att man blivit sen. Eller att kunna bära sina sovande barn från bilen och in i huset.  

Känslan av att LEVA igen!  

Mina gudar heter Anders och Fariborz. Från början var Anders en ängel i gröna operationskläder. Nu en gud i vit läkarrock omgiven av andra änglar i gröna sjukhuskläder. Jag undrar om de själva förstår vidden av sina arbeten? Jag kan förstå om man vill specialisera sig på hjärtat eftersom det är ett ganska spännande och fascinerande område, men jag tror att man måste vara ganska varm som människa också om man brinner för att höja livskvaliteten på människor som mig som egentligen inte är sjuka.  

 

Källa: http://www.arytmicenter.se/arrythmia-center/medarbetare - Fariborz och Anders i vita rockar.

Jag skulle ledigt kunna åka tillbaka till Södersjukhuset, springa uppför trappen och fuldansa och krama om alla där inne och skratta och gråta på en och samma gång, dela ut 700 miljoner rosor och sedan av glädjefnatt återigen fuldansa ut och nedför trappen igen.  Fast det gör man ju inte.

 

Det finns två män som kan vägen till mitt hjärta. M har den psykiska vägen in. Anders har den fysiska vägen in.  

Så känns eufori som bara har med livsglädje att göra!