Jag hann inte lägga upp någon fin bild igår. Först var jag och fotade i ett hus och egentligen skulle jag ha varit och handlat efter det, men eftersom jag var så fantastiskt hungrig åkte jag hela vägen hem och åt. Sen blev handlingen av och det som skulle ha gått snabbt för att jag skulle hem och springa och jobba lite, tog totalt en och en halv timme. Jag träffade en gammal klasskamrat från grundskolan. Av någon anledning träffar jag bara på honom inne på ICA Maxi och jag kommer aldrig där ifrån. Han tillhör kategorin jobbiga människor. Det är ingen tröst att han var precis lika jobbig för 10-17 år sedan. Han kom till vår klass i trean eftersom han blev mobbad på sin första skola. Tillåt mig vara lite elak, men det är inte så konstigt att han blev mobbad. Jag och bästa kompisen J lät honom i alla fall alltid haka på oss bara för att vi tyckte synd om honom. Vi tog honom i försvar några gånger också när de andra eleverna var elaka mot honom. Egentligen var man väl beredd att hålla med klasskamraterna emellanåt, men jag tyckte så synd om honom. Jag tycker fortfarande synd om honom på något vis. Han är fast i sitt medelålders sätt att vara. Han var som en 60 årig gubbe redan när han var 10 år. Gaggig på något vis. Samtidigt måste man beundra honom lite för att han aldrig har fallit in i något mönster som någon annan har skapat. Han har sitt eget möster. Fast lite synd om honom är det...