Kan inte slita mig

Idag skulle lilla myran vara hos mormor och T för att jag skulle måla. Väl hos mamma skulle hon göra semlor och bjuda mina morföräldrar på. Jag struntade i målningen och åt en semla istället. Men eftersom jag skulle på fest på kvällen kunde ju Liten stanna kvar hos mamma över natten också och jag har så svårt att åka ifrån honom på det där viset... Mamma höll honom i famnen och han tittade på mig med sina stora ledsna bedjade ögon och såg ut att tänka "men mamma vart ska du?". Ååhh, då smälter ju jag och det är jättesvårt att lämna honom. Jag vill bara ta honom i famnen och krama om honom och borra in näsan i hans mjuka halsveck och känna det mjuka håret under mina fingrar...

Fast jag vet ju att han har det jättebra hos sin mormor och jag vet att det är bra att han är där också. Lika som att det är bra att han är hos farmor och farfar så att han får umgås med andra än mig, men det är ändå svårt att slita sig ifrån honom. Ännu svårare var det nu när M inte är hemma. Det kanske är undermedvetet att jag tänker att det skulle kännas konstigt att vara sjäv - helt själv - hemma i huset. Det ÄR jättekonstigt. Men lite skönt också. Det ska bli skönt att sova helt ostört en natt. Om jag nu kommer i säng någon gång.

En sulky

Idag har vår lilla myra fått en till vagn. Det är en sulky av märket Disney med Mussemotiv och en liten Musse Pigg som hänger i sufletten. Jag har försökt leta på nätet för att hitta en bild, men jag hittar ingen. Det är mer än shoppingvagn än en ren sulky, men det som var bra med den här är att man kan lägga ner ryggstödet till helt liggande läge. Det verkar inte gå på många andra modeller. Sen är det såklart fempunktsbälte och en hyfsat rejäl  shoppingkorg under vagnen. Det följde även med en liten hållare till kaffemuggar, vattenflaskor etc. Vi invigde vagnen idag när vi svängde in på affären och efter den testkörningen är jag nöjd. Skönt med en vagn som är lite lättare att packa in i bilen om man bara ska till affären och handla det nödvändigaste. Fotbromsen verkar dock inte vara den allra bästa, så den får vi försöka åtgärda på något sätt.

Gnissel...

Sonen har kommit på att man kan gnissla tänder... Det skär i hela mig och ilar i mina egna framtänder när han håller på, men han tycker väl att det är ett roligt ljud.

Idag är det fullt schema. Först ska vi ta om några bilder som inte blev så bra igår, sedan bär det av till pappa i Insjön. Vi ska hälsa på hans arbetskamrater och sen ära lunch. Därefter bär det hemåt för lunch till Lilla Liten och sen ska vi och titta på en sulky till honom.

Förövrigt har vi en liten myra som vaknade strax innan tre imorse och som fick välling klockan fyra. Sen somnade han om bums och vaknade igne vid halv åtta. Han har alltså hunnit med två frukostar idag. Jag har knappt hunnit med en...

Man ska ju inte jämföra, men....

Jag kan ju inte låta bli att jämföra Litens tillväxtkurva med min egen.
När jag var lika lång som Liten - 71,5cm - var jag ett år gammal. Vår lilla myra är snart sju månader. Fast jag vägde 9,7kg, han "bara" 9,3kg.
Dessutom har han nu sex tänder!

A-barn

Yes! Ful pott på doktorns protokoll. Bra syn, hörsel, flyttar föremål mellan händerna, bra hjärta, lungor och höfter. Det känns ju bra. Fast undersökningen tog lite längre tid än beräknat eftersom läkaren även hade en AT-läkare med sig och som han skulle förklara allt för. Är inte en AT-läkare egentligen en nästan färdig läkare? Hon kändes så väldigt osäker på vad hon gjorde, men hon kanske tyckte att det var lite läskigt med barn?
Dessutom fick han två sprutor. En i varje ben. Läkaren tog den ena sprutan och BVC-sköternskan den andra och när doktorn räknade till tre stack de samtidigt. Liten tyckte att det var otäckt i tio sekunder innan han kom på att han hade en grön kloss ihanden som faktiskt var rätt intressant. Då glömde han bort att det hade gjort ont.

Som vanligt hde vi lite gissningslek på sonens längt och vikt innan vi åkte. Jag trodde att han var 70cm, M trodde 71cm. Dessutom trodde jag att han vägde någonstans mellan 10 och 11kg.
Han var 71,5 cm lång och vägde 9,3kg.
Inte undra på att man tycker att man har fått lite starkare armar...

Efter BVC-besöket var det dags för årets mamma-pappafika här i byn. Jag tror att det var åtta bebisar och en lite större flicka samt åtta mammor och två pappor. Jag tycker att det är jättekul att papporna också vill vara med - trots alla tjejer. L som höll i fikat idag hade bakat ett jättegott bröd och faktiskt ett ännu godare knäckebröd. Nu blev jag sugen på att baka knäckebröd!

Baddag

Idag har vi varit och badat i simhallen för första gången. Kompisarna T med mamma och V med både mamma och pappa var också med. T går på babysim och fullkomligt älskade att komma ner i vattnet. V var mest oberörd, men såg ändå mest nöjd ut, medan Lilla Liten först tyckte att det var lite läskigt. Vi var först inne i barnbassängen i äventyrsbadet, med dels bullrade det så mycket där inne från alla vattenforsar och annat och så var lite lite svalt i vattnet så vi bytte bassäng till den gamla barnbassängen som har funnits sedan stället byggdes. Där var det både tystare och varmare. Men liten ville ändå gärna vara så mycket i famnen på mig som möjligt. Ända tills han började intressera sig för T som plaskade hej vilt och då plaskade L ännu mer och började till och med att brumma med läpparna. Sen fick jag honom att simma på mage (när jag höll armen under honom så klart), att självmant stoppa ner ansiktet i vattnet och tillslut även att skratta så han nästan skrek. Fast när han hade tinat upp så pass mycket var det dags att gå upp.

Det blir fler bad!

Garnityret

Idag har knodden fått sin femte tand! Nu får han ta och lugna ner sig lite tycker jag. Vid samma ålder hade inte jag en enda tand ännu. Den som har kommit nu är tanden till vänster om den ena stora framtanden.
Jag tyckte väl att han hade ätit lite dåligt under dagen och varit lite småpipig nu på eftermiddagen. Fast ändå inte så att jag reagerade på att det kanske var en tand på gång. Dessutom har han i och för sig dreglat mer än vanligt.


Lilla Liten 12 och 13 januari

Förutom att mysa gillar han såklart även att undersöka saker.

     

Lilla Liten 4 januari

Vår lilla myra älskar att mysa. Det är bland det bästa han vet. Borra in ansiktet i mjuka saker och bli smekt över ryggen.

     

  


Klicka på bilderna så blir de större!


Hälsokort

Här kommer bilderna på hälsokortet. Eftersom det är mycket mönster i kortet var det väldigt svårt att fota så det blev snyggt, men efter några ihärdiga försök så fick jag i alla fall till det så att det syns hur det ser ut. Dessutom är det inplastat och jag hade ingen större lust att ta bort plasten.


Själva fodralet.


Kortets framsida.


Kortets baksida.

En bön för hälsa.

När M var iväg fick han ett litet guldkort i ett rött fodral. Det var en av kineserna som hade varit till ett tempel och bett en bön för vår son. En bön om ett långt och hälsosamt liv. Som bekräftelse på bönen fick vi detta kreditkortsstora guldkortet. Det är faktiskt i 24 karats guld, men om det är homogent guld eller bara en guldplättering, vet vi inte. Jättefint är det i alla fall. Gesten från kinesen ännu finare. Om man tänker efter, vilken svensk skulle gå till en kyrka och be en bön för en liten bebis i ett land på andra sidan jorden? En bebis man aldrig har träffat och vars mor man heller aldrig har träffat? Det kanske finns någon, men jag skulle vilja påstå att de personerna är lätträknade. Jag tycker i alla fall att den här gesten var otroligt generös och faktiskt bland det finaste Liten har fått. Jag blev nästan lite rörd. Jag får försöka ta en bild på kortet och visa här. Sen ska vi rama in det och sätta upp på hans rum.

Pappa är hemma!

Nog för att jag blev glad när mannen kom hem igen, men gladast blev nog Lilla Liten! M var lite orolig att L kanske inte skulle bry sig om att han kom hem eller att han kanske till och med skulle ha glömt av farsan en smula, men icke. Han skrattade som en liten tok när pappan busade med honom. Nu är hela familjen glad igen!

Lekstund och lite sömn

Idag var en händelserik dag för Lilla Liten. Först tog jag honom till farmor och farfar så jag kunde så sy klart gardiner och ta bort beslag på en köpmansdisk som ska målas. Sen åkte vi direkt till J&T och hälsade på en liten stund. Idag var liten i alla fall inte så rädd för T som han var sist de träffades. De satt till och med mittemot varandra på golvet och klappade på varandra en liten stund innan Liten kom på att han nog både var trött och hungrig. Han slukade nästan en hel portion gröt och en hel banan. Helt nöjd var han dock inte eftersom han var störttrött. Han hade sovit 30minuter hos farmor och farfar och kanske 20minuter hos J&T... När vi kom hem stoppade jag ner honom i vagnen och tog en promenad runt gatan så att han somnade, sen fick han sova en halvtimme. Han var inte precis nöjd när jag väckte honom, men jag fick honom i alla fall att vara vaken så att han hade ätit välling (somnade ätandes) vid halv nio nu på kvällen. Får se hur länge han sover imorgon bitti. Den här veckan  har vi inte gått upp före halv nio en enda dag. Superskönt och jag har varit pigg och utvilad.

Imorgon väntar farmor och farfar igen. Det känns väldigt skönt att Liten har accepterat dem och ingen är nog gladare än farmor... Som för övrigt skickade med mig en supergod fiskgratäng hem så jag skulle slippa laga mat idag. Underbart!

Storätare.

Jösses vad knodden åt gröt igår kväll. En portion brukar vara för mycket, men en halv för lite. Igår smällde han i sig en hel portion gröt (½dl havregryn och 1½dl vatten) plus en halv burk katrinplommon och vatten till det. Det är bra att han äter den lille. Idag vankas det kalops och potatis. Det brukar också vara gott. Fast nu sover den lilla myran ute på trappen efter en promenad på förmiddagen. Han somnade 10 i 11 och nu är klockan 10 över 1. Undrar hur länge han tänker sova? Den lilla ludentofsen..

Lilla Liten vs. Den gråtande pojken

  
Kanske inte helt olik varandra?






Tänder, tänder

Nu har Lilla Liten fyra tänder. Två uppe och två nere. De två där nere kom ju för ett tag sedan, men de där uppe kom 7-8 januari och så idag. Det enda jag har märkt på honom är att magen har varit i bättre form, fast det kan ju bero på katrinplommonpurén också. Jag erkänner det. Jag har faktiskt köpt två burkar puré... För jag har upptäckt att om man gör egen katrinplommonpuré så kommer den att innehålla konserveringsmedel. Det gör inte den färdiga purén.

Nyheterna och Blondinbella

Det som lockar sonen mest när TV'n är på är nyheterna. Han gillar TV4s nyhetsvinjett. Små barn ska ju inte kolla på TV, men det är svårt att hålla honom borta när TV'n nu står i köket. Idag var Blondinbella med på TV4 morgon och Lilla Liten var som klistrad. Det spelade ingen roll hur många gånger jag var och vände på honom så att han inte skulle se på TV'n. Två sekunder senare stirrade han på Blondinbella igen. Jag lät honom hållas. Inte för att jag gillar konceptet Blondinbella, men sonen verkade gilla hennes blonda hår. Jösses... Vart ska detta sluta...? Kille som gillar blondiner vid 6 månader ålder. När Blondinbella var ute ur rutan igen var intresset för TV'n borta igen.

Hårdhänta pussar.

Nu går allt i en rasande fart. Förutom att Lilla Liten nu kan sitta, tar han sig framåt i gåstolen med en rasande fart. Speciellt med halksockor på. Om man ropar på honom och säger att han ska komma till en så kommer han i en väldig fart med armarna sträckta mot en och så tar han ett ordentligt tag i mitt hår och i kinderna och så får jag en stor puss mitt på munnen. Mysigt, men lite hårdhänt kanske...
Dessutom vet han nu också vart lampan och mobilen är i bastun. Vi har skötbordet inne i bastun. Om man frågar vart lampan är så tittar han på den och om man frågar vart mobilen är så tittar han oftast på den. Häftigt!

Vad fort det går!

Det säger ju alla om små barn så det borde väl inte vara någon större nyhet precis, men det går ju verkligen undan!
När jag berättade för J att Lilla Liten hade fått låna en gåstol sa hon bara att "vänta en vecka så ska du se att han går framåt istället för bakåt". Det stämde. På dagen en vecka efter att han invigde stolen började han gå framåt. Jättekul tycker knodden som nu har upptäckt att man kan vara med i köket och krafsa på lådorna och känna hur lena de är. Diskmaskinen är också väldigt len. Han har gjort några ihärdiga försök att öppna lådorna också, men gåstolen är ju ivägen som tur är. Ända till idag... Nu börjar han få kläm på hur man skulle kunna få upp lådorna, så jag öppnade en låda och så undersökte vi riset tillsammans. Sen öppnade vi nästa låda och undersökte Oboy'förpackningen. Den har ju så fina färger!

Stackars liten... På julafton tänkte hans mamma att han skulle få lite godare mat än bara rätter baserade på potatis, så jagkokade ihop lite lasagne. Liten tyckte att det var döäckligt. Både på julafton och på juldagen.
På nyårsafton tänkte mamman att det skulle vara gott med något gott till knodden så jag kokade ihop grönsaksröra och pasta till honom och det var också döäckligt. Stackarn satt och hade kväljningar. Däremot kokade jag ihop hallon, svarta vinbär och blåbär och blandade ut med banan tills det inte var surt längre och det var riktigt smaskigt. Tur att man kan laga något som är gott när det är lite fest. Idag får han nog favoriten omelett med potatis.

Kan sitta!

På julafton kunde inte sonen sitta speciellt bra. Fötterna var intressanta och han satt som en liten fällkniv och stog stöd med magen, men på annandagen satt han flera minuter helt utan stöd fast han pillade på tårna!
Mysmannen....





Fina kineskläder hade han på sig också. Han såg nästan ut som en liten 1700-talsprins!

Tidigare inlägg
RSS 2.0