Kan inte slita mig
Idag skulle lilla myran vara hos mormor och T för att jag skulle måla. Väl hos mamma skulle hon göra semlor och bjuda mina morföräldrar på. Jag struntade i målningen och åt en semla istället. Men eftersom jag skulle på fest på kvällen kunde ju Liten stanna kvar hos mamma över natten också och jag har så svårt att åka ifrån honom på det där viset... Mamma höll honom i famnen och han tittade på mig med sina stora ledsna bedjade ögon och såg ut att tänka "men mamma vart ska du?". Ååhh, då smälter ju jag och det är jättesvårt att lämna honom. Jag vill bara ta honom i famnen och krama om honom och borra in näsan i hans mjuka halsveck och känna det mjuka håret under mina fingrar...
Fast jag vet ju att han har det jättebra hos sin mormor och jag vet att det är bra att han är där också. Lika som att det är bra att han är hos farmor och farfar så att han får umgås med andra än mig, men det är ändå svårt att slita sig ifrån honom. Ännu svårare var det nu när M inte är hemma. Det kanske är undermedvetet att jag tänker att det skulle kännas konstigt att vara sjäv - helt själv - hemma i huset. Det ÄR jättekonstigt. Men lite skönt också. Det ska bli skönt att sova helt ostört en natt. Om jag nu kommer i säng någon gång.
Fast jag vet ju att han har det jättebra hos sin mormor och jag vet att det är bra att han är där också. Lika som att det är bra att han är hos farmor och farfar så att han får umgås med andra än mig, men det är ändå svårt att slita sig ifrån honom. Ännu svårare var det nu när M inte är hemma. Det kanske är undermedvetet att jag tänker att det skulle kännas konstigt att vara sjäv - helt själv - hemma i huset. Det ÄR jättekonstigt. Men lite skönt också. Det ska bli skönt att sova helt ostört en natt. Om jag nu kommer i säng någon gång.
Kommentarer
Trackback
