Ett nytt liv - på fler än ett sätt!

Nu är jag hemma och ska vara så i ett helt år. Det känns faktiskt lite bisarrt att tänka så. Den här veckan har jag tagit semester, men sedan är det förädraledighet som gäller. Enligt beräkningarna ska Lilla Liten komma till världen om ganska precis två veckor, men det kan ju faktiskt vara en hel månad kvar också och vad ska jag hitta på under den månaden? Igår bakade jag en misslyckad rabarbersockerkaka, men jag kan ju inte stå och baka sockerkakor hela dagarna. Städa är svårt eftersom jag får så fruktansvärt ont i ryggen av det (inget ont som inte har något gott med sig!)och plantera blommor är också snart ett avslutat projekt.

Fast å andra sidan blir det bara trängre och trängre i magen och Liten trycker sig hela tiden nedåt, så om jag/vi har tur så vill knodden ut lite tidigare. Huden på magen känns som att den är spänd till bristningsgränsen och det där att trycka sig nedåt tycker inte Lilla Litens mamma är så skönt. Han eller hon liksom stångas nedåt mot bäckenet och det ilar och gör ont på samma gång. Jag skulle gissa att det känns som väldigt kraftig tandvärk (har aldrig haft det så jag vet inte) fast inte i munnen... Det är nog kroppens sätt att förbereda mig på vad som komma skall och jag kan ju bara ana att det där är som en fis i rymden mot när Lilla Liten väl vill ut...