Ett nytt liv - på fler än ett sätt!

Vädret idag är näst intill helt perfekt. Solen skiner, det är lite moln och det blåser en aning. Det var alltså perfekt för en mycket kort och mycket långsam promenad på lunchen. Den blev dock betydligt kortare men lite snabbare än vad jag hade tänkt mig. Några hundra meter avklarades på 5-10 minuter, sen trodde jag att mitt ben skulle gå av - eller att ljumsken skulle gå av rättare sagt. Smärtan strålade både uppåt och nedåt och det var inte speciellt behagligt. Det här med att gå sakta är dessutom näst intill en omöjlighet. Det är hur svårt som helst att gå saktare än vad man gör inne i en butik under mellandagsrean. Det säger en del om hur fort man tar sig framåt. Men säg det onda som inte har något gott med sig! Jag fick i alla fall lite luft och kunde samtidigt konstatera att jag nog får skaffa mig min motion i trappen till övervåningen här på jobbet istället. Trappor är faktiskt väldigt behagliga att gå i. Det känns precis som vanligt! Eftersom man går med höga knän när man går i en trapp tänkte jag att samma princip borde kunna utnyttjas även på plan mark. Jag har testat hemma i köket och vardagsrummet, men tyvärr fungerade inte min teori. Å andra sidan, hur skulle det se ut om jag gick runt som en smygande skurk i en gammal tecknad film överallt jag gick? Jag skulle i alla fall roa min omgivning.