Det knakar i fogarna!

Foglossning... Jag vet att det kan låta konstigt, men jag har alltid undrat hur det känns. Inte på det viset att jag skulle vilja få det utan bara för att jag har varit nyfiken. Jag kanske är lite udda, men det kan jag ju inte rå för.
Nu har jag i alla fall fått känna hur det känns. Hur känns det då? Jo som att blygdbenen håller på att gå av och smärtan strålar ner i låren. Om jag rör på mig för mycket gör det ont för att jag överanstränger mig. Om jag rör på mig för lite gör det ondare för att jag blir stel. Det är svårt att veta vad som är lagom, men korta promenader i otroligt sakta mak tror jag kan vara ett vinnande koncept. Man kan ju alltid hoppas på att det kommer att gå över också så man slipper känna så här i fyra månader till.
Lilla Liten, vad gör du med mamma? Det spelar ingen roll, jag älskar den lilla knodden villkorslöst och det gör mig ingeting att att det lilla livet redan orsakar mig smärta. Det får göra hur ont det vill. En dag går det över. Frågan är bara när.

Kommentarer
Postat av: H

Nu vill ju jag inte vara sån men när min vän A
fick sitt andra barn så hade hon väldiga foglossingar som uppenbarligen gjorde väldigt ont för hon belv sjukskriven osv. MEN iallafall tyvärr så har hon fortfarande ont av dem, hon födde typ i somras... Nej jag vill inte vara elak, jag hoppas bara att det int blir så för dig!!! :o) Kram på däääääää!

2008-02-22 @ 10:01:28
Postat av: Malin

H; Usch, jag har hört talas om (läst) om folk som kan ha känningar i upp till ett år efter åt:/ Jag hoppas ju att jag inte tillhör den kategorin... Kraaaam på dä'! Och grattis i förskott:)

2008-02-26 @ 13:02:58
URL: http://tilia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0