Ett nytt liv - på fler än ett sätt!

I måndags var jag och och M på världens häftigaste filmvisning.
Vi var på ultraljud i Falun. Jag kunde i alla fall konstatera att jag inte är skengravid. Jag har har kännt Lilla Liten sedan några veckor tillbaka, men under de senaste två veckorna är det är väldig fart där inne. Som barnmorskan sa när hon letade efter den andra handen: "Det är ingen liten filosof vi har här i alla fall!" Det tycker man ju är superhärligt och otroligt gulligt just nu. Frågan är bara hur gulligt man tycker att det är om ett år när Lilla Liten ska börja krypa och gå. Om det är ett aktivt barn redan nu menar jag...
Det var helt obeskrivligt fantastiskt att få se det lilla hjärtat slå som det skulle med alla sina fyra håligheter och klaffar. Hjärnbarken fanns där liksom lillhjärnan. När man har sett att det finns på plats känns det inte som att det skulle göra så mycket om det fattades en hand eller en fot. Lilla Liten såg ut ut att må bra.


Lilla Liten som på minen att döma ser lite sur ut med underläppen lite utskjuten. Men vem skulle inte bli sur av att bli väckt av att någon på utsidan håller på att buffa och knuffa på en hela tiden?


Lilla Liten har nyss vaknat (säger jag) och sträcker på sig. Bäst att passa på nu när det finns plats kvar att sträcka sig på...

Visst är man konstig, men oavsett om alla andra ultraljudsbilder ser mer eller mindre identliska ut så tycker vi så klart att vår Lilla Liten redan är jordens sötaste lilla unge. Kolla in den lilla runda söta magen bara! Jag älskar ju redan mitt lilla barn gränslöst och vill så klart skydda det lilla livet mot allt ont i hela världen. Men hur ska det gå till?
De utskrivna bilderna från specialistmödravården i Falun var rätt tunna och kändes så sköra att vi bestämde oss för att scanna in bilderna i datorn. Dels för att kunna ha dem kvar där, men också för att kunna skriva ut rikiga fotokopior. De är nu hämtade och de blev jättebra! De ska ramas in bara.