Jag kan nog mest skylla på mig själv.
Jag och många med mig upplever det som att det är stressigt att skaffa barn. Fast stressigt kanske är fel ord. Jag menar egentligen att det känns som att allt måste vara så perfekt. Gör inte si, gör inte så, så här nattar du bäst ditt barn och så här får du ditt barn att äta grönsaker och varför skriker vår 2-åring. Det är barnpsykologer och nannysar och läkare och allmänna förståsigpåare som skriver artiklar och gör TV-program. Och visst suger man i sig allt som sägs och skrivs. Men inte utan att bli negativ också. Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Tips och råd om barnskötsel och barnuppfostran har funnits i tid och evighet så det är inget nytt, men är det först nu det har blivit för mycket? Enligt mig själv tycker jag att min mamma har lyckats uppfostra mig rätt bra och hon känns inte som en sådan person som skulle kasta sig över en bok om "så uppfostrar du ditt barn". Jag tror att M och jag har ungefär samma typ av uppfostran (frihet under ansvar, allt inte är gratis, ett nej är ett nej och att man inte alltid får som man vill) och jag vill nog att våra barn följer i vår anda.
Så varför tycker jag då att det känns lite stressande (fast ändå inte) och präktigt? Så mycket kan det väl ändå inte finnas angående ovanstående att man känner sig översköljd? Nej det gör det faktiskt inte. Inte om man själv inte letar förstås och det väl klart att man gör det.
Jag vill ju veta allt - som jag egentligen redan vet mycket av - och lite till. Men helt fel kan det väl ändå inte vara att få tips om hur man bäst får sina barn att äta grönsaker eller varför 2-åringen skriker (därför att 99% av alla 2-åringar skriker).
Uppenbarligen finns det i alla fall de som är betydligt mer stressade än mig. På familjeliv.se fick jag för ett par veckor sedan frågan om vi hade hunnit handla några saker än. Vaddå hunnit? Det är ju flera månader kvar. Nu råkar det vara så att det allra mesta redan finns, det är bara det att vi inte har fått hem det. Det mesta är saker från min styvbror och så finns det ett fåtal saker hon M's syster. Men om det hade varit så att vi själva skulle införskaffa diverse prylar så hade vi planerat in en resa till IKEA till lördagen den 26 april. Nu vet jag inte om det är nödvändigt att åka dit, men det kan man ju göra för skojs skull om inte annat.
Jag undrar vem som kommer att bli präktigast i slutändan...?
tips och råd är aldrig fel. Sedan får det sunda förnuftet råda. Man känner ju sitt barn bäst själv och vet vad som funkar och inte funkar. Det viktigaste är att man visar sitt barn kärlek (mycket pussar och kramar) och att man när konsekvent.
Kram kram
Vi skaffade inte en enda pryl i förväg. Inte en enda. Mannen gick ut och handlade ett par uppsättningar baskläder medan jag låg på BB, kusinen kom med babylift, badkar och en hög arvekläder, korg hämtades hos en kompis och första helgen hemma kom en annan kompis med en begagnad vagn. Sen byggdes förrådet på efterhand utan minsta stress.
