Blond?

Jag tror besämt att knodden håller på att bli blond som sin far! Det nya håret under det mörka bebishåret ser väldigt ljust ut. Det ska bli väldigt spännande att se om han blir en liten lintott här om ett tag!

Stackars farmor:/

Lilla Liten gillar inte riktigt sin farmor. Jag vet inte varför och jag tycker så synd om henne. Hon är verkligen världens snällaste farmor och pratar inte konstigt eller håller L'et på något konstigt vis. Men han skriker nästan alltid när han träffar henne. Idag var vi hos farmor och farfar och åt Tacopaj. Lilla Liten åt mat och låg sedan rätt nöjd på golvet ett tag medan vi åt. Sedan började han pipa lite, skrika lite och farmor var där och tog upp honom. Då blev det ännu värre och knodden blev hysterisk. Jag tog över honom, men det gick knappt att få honom att sluta skrika. Det var som att han hade hakat upp sig och tårarna bara sprutade på honom. Efter en stund var han helt utmattad så vi gick tillbaka in i köket, men det räckte med att han fick syn på farmor så var det nästan kört igen. Han blev inte så där hysterisk, men ledsen blev han. Tillslut hade han lugnat ner sig så pass att jag kunde sätta mig vid köksbordet med honom i famnen. Då somnade han utmattad. Efter att ha sovit lite gick det lite bättre med farmor och han satt i hennes knä en kort stund innan underläppen började darra igen. Sedan, väl nerpackad i babyskyddet, kunde han kosta på en antydan till leende till farmor. Skönt! Annars hade jag nästan fått dåligt samvete. Fråga inte varför, jag tycker bara synd om henne...

Det är i sängen det händer!

Ja men visst är det så. Sängen är en bra plats. I alla fall när man tränar på att vända sig.

I förrgår kväll vände Lilla Liten på sig från rygg till mage i sängen när han hade med medlut åt mitt håll. Imorse samma sak, men då låg han en bit bort från mig så det var inget medlut där inte. Däremot tror jag att det dröjer några dagar innan det händer när han ligger på golvet. Men vem vet?

Just nu sover han som vanligt i sin babysitter. Jag gjorde kladdkaka och han "hjälpte till", men det var nog jobbigt för han slockande mitt i sitt pratande.


Lilla ludentrollet.... Nu vaknade han.


GRATTIS!!!

Idag fyller Lilla Liten 1 år!!!
Enligt MVC's beräkningar och vår vetskap i alla fall...

Igår var vi på 1-årskalas hos lille H. Gud så fort tiden går. Det känns som att det var länge sedan har var nyfödd, men inte alls länge sedan han var som vår lilla tomte, det vill säga runt 3 månader. Den lille krabaten H går nu och jag tycker inte alls det var länge sedan han lärde sig att sitta. Snart kryper vårt lilla pyre runt också. Han har nu börjat hitta händerna lite mer och fattat att man kan föra saker till munnen (kanske en ren reflex?). Han har också börjat upptäcka sina fötter. Igår hade han ett par randiga strumpor (mörkblå och vita) som han låg och stirrade på. Idag når han nästan fram till tårna och han har börjat rulla över på sidan. Inte ofta, men det händer. Just nu ligger han i sitt babygym och tittar på elden i öppna spisen.

Ekiperad!

Något jag saknar i Borlänge är en riktig barnklädesaffär. Det fanns en i centrum tidigare, men jag tror att den är borta nu. Det som fanns där inne var nog lite dyrare än H&M, Lindex och Kappahl också, men det kan det ju vara värt om kvaliteten är bättre.
Här i Tomelilla finns Pigor & Drängar som har fantasktiskt mycket fina kläder. De hade även väldigt coola halsband och klockor både till killar och tjejer. Coola utan att vara gulliga, men ändå barnvänliga. Morfarn var på spenderarhumör (som alltid...) och hittade massa snygga kläder till vårt lilla hjärta.
Det blev en vinteroverall, två mössor, ett par vantar, en liten haklapp, en body (med en spindel som skrämmer ett spöke med napp) med tillhörande byxor, en skjorta, en dundersöt liten pyjamas, ett par varma tossor och en napphållare. Det var såklart morfarn som stod för ekiperingen och vi blev supernöjda! Måste nästan visa upp lite bilder senare.


Åka tåg med 3 månaders bebis.

Nu har vi landat nere i Skåne hos far. Resan gick över förväntan bra, men Lilla Ludentrollet tyckte nog ändå att det finns roligare saker här i livet än att åka tåg. Det som saknades var såklart den älskade babysittern... Men den kunde vi ju inte packa upp inne på tåget.

Följande kunde konstateras under resans gång:
* En bärsele att ha knodden i är guld värt - speciellt om man behöver gå på toa vilket kan bli nödvändigt om man sitter på olika tåg i sammanlagt 10 timmar.
* På första tåget fick jag hjälp att komma av tåget av en annan mamma som trots att hon klivit av långt innan oss stannade kvar på perongen och hjälpte oss av. På det andra tåget fick jag hjälp både på och av av samma man med fru. Han var amerikan. På tredje tåget (ett pendeltåg) fick jag ingen hjälp att komma på alls, men det var inte speciellt krångligt att komma upp för de tre trappstegen där så det var okej.
* Det gick bra att värma knoddens mat i micron i restaurangvagnen.
* Knodden bajsade ner hela sig och två filtar på sista tåget (har bara inträffat ett par gånger tidigare, så det var väl klart att det skulle hända igen när det egentligen var minst lämpligt), men även det löste sig.
* Lilla Liten gillade inte det höga ljudet från högtalarsystemet. Inne på toaletten är ljudet dessutom dubbelt så högt och när han hade bajsat ner hela sig och vi var inne på toan kom såklart ett meddelande och han blev livrädd. Ögonen blev stora som tefat, underläppen åkte ut och sedan kom jordens gallskrik. Folk måste ha trott att jag tappade honom i golvet eller något... Det var bara att snabbt torka av honom, få på en blöja och sedan snabbt som attan komma ut från toan, lägga honom i vagnen, ge honom hans napp och prata lugnande med honom för att sedan leta reda på nya kläder. Sedan fick jag försöka hålla för öronen på honom när det var fler meddelanden på gång.
* Jag som aldrig blir åksjuk blev såklart åksjuk (förmodligen för att jag var trött) på tåget till Stockholm och visste inte hur jag skulle bota det. Det var bara att stå ut och sedan vistas uomhus så mycket som möjligt innan nästa tågfärd mot Malmö, tugga friska tuggummin, dricka vatten och äta frukt. Det gick sedan mycket bättre på nästa tågresa.

Men som sagt; på det stora hela tycker jag att resan med den lilla tomten gick väldigt bra.

Känslostormar

Idag har vi haft känslostormar Lilla Liten och jag. Knodden har nämnligen börjat skratta på riktigt. Det händer inte så ofta och idag var det fjärde gången han skrattade så där mycket så det bara bubblade ur honom. Första gången var det när han såg mig i spegeln, andra gången var när han hamnade naken på badrumsgolvet, tredje gången var när M badade honom här om dagen och så idag när jag satt och pratade med honom på golvet.

Jag sa "Gud vad morsan snackar! Du kommer att få skavsår i öronen!" och så suckade jag och himlade med ögonen. Då övergick det breda leendet till skratt och ju mer jag suckade och himlade med ögonen desto mer skrattade han - och jag började gråta. Det är ju så underbart att höra när små barn skrattar. Speciellt de egna telningarna!  

Det verkar i alla fall ha gått bra med vaccinet. Han har inte fått feber och det syns nästan inte där han blev stucken heller. Annars kan det ju bli lite rött runt själva sticket.


3 månader!

Igår fyllde Lilla Liten 3 månader. Helt ofattbart! Det känns som att han har varit med mycket längre. Vilket han i och för sig har varit också, men då visste vi ju inte vem det var som gömde sig bland mina tarmar.
Han fick faktiskt en liten present igår. Det är en mobil som kan sitta fast på hans älskade babysitter. Jag visste inte att det fanns lösa sådana, men Sofia tipsade om att det fanns att köpa lösa. Jag är rätt dålig på att kolla vad som finns inne på Babyproffsen och BarnensHus och liknande.



Den är ganska fin tycker jag och Knodden verkar tycka att den är rätt intressant också. Det är bara apan han är lite skeptiskt till. Det går bra så länge den bara hänger, men om man drar i apan så durrar den när den åker upp igen och det var inte helt populärt - än. Bananen är en liten skallra och palmen innehåller en liten tuta. Tutan är väldigt poppis, speciellt om man trycker på knoddens näsa samtidigt.

Stucken:/

Idag har vi varit på BVC med Lilla Liten. Det var dags för vägning, mätning och vaccinering. Det gick bra. Han skrek i en halv minut och knappt det precis när BVC-tanten hade stuckit honom i låret, men det gick över direkt när han fick sin älskade napp. Nu hoppas jag bara att det inte blir några kompilikationer av sprutan. 1 på 10000(!) kan ju få feberkramper och elände och hönsmamman här befarar såklart det värsta. Dessutom har han blivit lite småsnorig och lite förstoppad så jag har inhandlat Alvedon, näsdroppar (koksaltlösning), en gummituta att suga snor ur näsan med och ersättning med Bifidus. 100 kronor för en förpackning! Hoppas verkligen att det funkar! Sist han var förstoppad hade han inte bajsat på fyra dagar, men då kom en febertermometer till hjälp. Testade termometern idag också, men ingenting hände. Han får massage på magen varje dag också och det verkar hjälpa ibland. Nu har han inte bajsat på tre dagar så vi testar väl Bifidusen, mer massage och termometern igen om det inte löser sig.

Hur som helst, Knodden växer. Vid 3 månaders ålder är han nu 62,5cm lång och väger 6700g. Hans mor var 59cm och vägde 5770g vid samma ålder. Jag var 63,5cm och vägde 7020g när jag var 5½ månad... Han ska väl växa ikapp pappa misstänker jag.
Nu ska vi tillbaka i slutet av oktober igen för vägning och mätning. Egentligen hade vi kunnat vänta en månad till, men jag är ju nyfiken på hur han växer.

Skatteverkets jämnställdhet

Igår fick vi hem ett registerutdrag från Skatteverket. Rättare sagt så var det jag som fick hem det. Sedan står barnets personnummer och namn, moderns personnummer och namn och sedan fadern eller förälderns namn.

För det första undrar jag varför kuvertet inte var adresserat till "målsman för L" eller "vårdnadshavare" eller dyligt när vi är två som är just vårdnadshavare till barnet.

För det andra står det "Fadern eller Föräldern **" i det sista fältet där Föräldern avser "kvinna som är förälder enligt 1 kap 9 § föräldrabalken". Jag kan ingenting om juridik, men jag misstänker att det handlar om en adoptivmamma. Men vad händer om det är en adoptivpappa? Eller om det är ett manligt homosexuellt par som har adopterat eftersom jag antar att båda mammorna i ett lespiskt förhållande då kan få varsin ruta - eller i alla fall bara den nedersta rutan för Förälder om det är så att Moder endast avser den biologiska modern? Eller har de en egen blankett?

Socker i flingor

Sitter här på morgonkulan och läser en artikel på aftonbladet.se om att frukostflingor "ofta är mer godis än mat" och syftar då till Kellog'soch liknande flingor. Müslin Start är nog inte så bra egentligen den heller. Ta sockrad youghurt  med flingor och ett glas juice eller o'boy och så har man en relativt vanlig frukost (barnfrukost). Hur nyttig är den? Ska inte frukosten vara dagens viktigaste och nyttigaste mål? Nu sitter jag här och tänker att det där kommer vår son aldrig att få äta och jag hoppas att jag kommer att fortsätta tänka efter före. Varför inte göra gröt? Det går faktiskt ganska fort när de flesta idag har en micro. I och för sig har de flesta på socker och kanel eller sylt, men det känns ändå som att sockerhalten blir lägre i en sådan frukost än i den förstnämnda.
Inte nog med att jag redan är en hönsig mamma på andra plan. Jag kommer att bli väldigt hönsig med vad vi stoppar i honom också.

Två knoddar:)

I torsdags var jag och Lilla Liten och hälsade på en liten flickbebis och hennes mamma. Dundersöt och lika snäll som Lilla Liten. Kanske en liten flickvän? Fast L'et sov mest ute i vagnen så jag fick gå ut och väcka honom och peta i honom lite mat. Sedan var han vaken en stund till och låg bredvid A på golvet och såg nöjd ut. Lilla Liten har nog fått mammans talförmåga och snackade en hel del med A som mest låg och förundrat tittade på L. Mamman i huset hade bakat bullar som smakade ljuvligt. Jag fattar det inte, men bullar är ju inte speciellt svåra att baka. Ändå finns det vissa som "har det" som får till bullarna så där fantastiskt saftiga och goda, medan andras jämt blir torra och hårda. S tillhör den första kategorin som får dem saftiga - i alla fall de hon bjöd på. Men man kanske kan skylla på vilken ugn man har? Jag tycker att det är jättesvårt att göra sockerkaka i vår ugn och det är ju inte heller speciellt svåt att göra annars. Men de 35-40 minuter det står i kokboken räcker aldrig till utan det kan snarare bli 50 minuter innan kakan är någorlunda klar.

Här kommer i alla fall en bild på de två telningarna. Vi skulle ut på promenad så de är fullt påpäslade. A tyckte dock att vi var lite söliga så hon protesterade lite. Helt rätt, det är aldrig kul att ha för mycket kläder på sig när det är varmt.


Dagens uppdrag

Idag har jag bestämt att vi har följande uppdrag Lilla Liten och jag. Vi ska köpa disk- och tvättmedel. Sedan kom jag på att det ser rätt eländigt ut i den stora blå krukan på trappen, så dit ska vi försöka hitta lite nya blommor. Blomsterlandet har öppnat i Borlänge så det kan nog bli en liten vända dit. Vi brukar annars alltid åka till Bäsna Trädgård, men det kan ju vara kul att se vad andra har också. Kvaliteten kan Blomsterlandet nog dock inte mäta sig med mot Bäsna.
Asch, vi får se vad det blir. Tvätt- och diskmedel i första hand!

Lat eller...?

I söndags när jag var och handlade gick jag bort till barnmatsavdelningen för att köpa ersättning till knodden. Där stod redan en mamma med sin bebis i kundvagnen och bokstavligen hamstrade färdigblandad ersättning på tetrapak. Antingen skulle de ut och resa (utomlands) och det var därför hon behövde så många eller så var hon bara lat och tyckte att det var bekvämt med fördigblandad mat. Nu blev det här inlägget egentligen lite meningslöst eftersom jag först nu kom att de kanske skulle ut och resa. Jag utgick bara från att hon var lat och tänkte dra en lång harang om det, men jag låter bli... Det är bättre att jag väcker vår egen knodd och petar i honom lite käk innan vi åker till stormormor och stormorfar. Min morfars syster och ena bror skulle komma och fika och jag misstänker att morfars syster är väldigt nyfiken på den lilla knodden!

Snart kurerad.

Snart är jag kvitt förkylningen. I helgen drabbades jag av angenäma svettattacker, men det var kanske det som krävdes för att förkylningen skulle börja ge med sig. Och jag kan andas ut - Lilla Liten verkar inte ha drabbats speciellt hårt. Han har alltid nyst ganska mycket (det var det första han gjorde när han kom upp på min mage när han var helt nyfödd), men nu kanske han nyser lite mer. Han är i alla fall inte snorig på minsta vis och det är ju jätteskönt!

Det gick!

Det gick bättre än väntat att vara borta från Lilla Liten ett par dagar. M har det betydligt värre som är ända borta i Kina ända till fredag. Det är väldigt tomt här utan honom...

Det som inte fick hända har hänt.. Jag har blivit förkyld och nu är jag så fruktansvärt nervös för att L också ska bli förkyld och därmed drabbas av eventuella följdsjukdomar som förknippas med förkylningar. RS-virus och hjärnhinneinflamation och gud vet vad... Än så länge mår han toppen och det är säkert ingen fara, men hönsmamman är i farten...

Hur ska detta gå?

Hur i hela friden ska jag klara mig utan Lilla Liten hela lördagen och nästan hela söndagen? Jag ska på kräftskiva så M och knodden får rå om varandra på egen hand. Det kan M behöva som åker till Kina på måndag och först kommer hem på fredag igen. Som tur är blir det ingen tvåveckorstripp som det brukar vara. Han åker en gång till i oktober istället.

Som omväxling bjuder jag på tre små bilder!


Våran lille Guitar Hero.


Lilla badpjken.


Från igår, 11 september.

Lite besviken:/

Anmälde mig och Lilla Liten till MammaBarn Yoga här i Gagnef. Det skulle börja nu på torsdag och hålla på åtta torsdagar klockan 15. Nu fick jag ett mail att det var för få som anmält sig, så det är i Borlänge på måndagar i stället. Vet inte riktigt hur jag ska göra... Idag blir det i alla fall inte av så jag får nog fundera lite på saken.

Vi gör ett ryck med den där mattan på Rusta idag istället och så ska Lilla Liten få hälsa på sin stor-plast-farmor. Alltså min styvfarmor. Just nu sover han som vanligt rätt gott i babysittern.

Föräldragrupp

Nu har jag anmält mig till höstens föräldragrupper. Om inte annat så för att träffa folk och kanske allra mest för att komma ut ur huset på dagarna. Ut kommer jag i och för sig varje dag, men då blir det en promenad här i byn och det kan ju vara trevligt att se något annat än lilla byn med jämna mellanrum. Tydligen hade de tagit upp de här föräldragrupperna redan i våras, men än så länge har ingen anmält sig så BVC-sköterskan satt och ringde runt. Jag har inget minne av det, men nu har jag som sagt i alla fall anmält oss. I alla fall åker jag och L iväg. M har nog inte tid. Han åker till Kina i en vecka om en vecka så han vill nog passa på att jobba undan lite på jobbet eftersom de har jättemycket att göra.
Fast det är inte bara föräldragruppen jag glömmer. Jag glömmer det mesta nuförtiden och det är rätt skönt. Det märks tydligt att det är lilla L som ä i fokus i huvudet och jag glömmer att ringa både hit och dit. Bland annat glömde jag bort att jag hade lovat att komma på en av de där tjejkvällarna jag skrev om här om dagen. Dåligt av mig, men vad ska man göra? Jag har i och för sig nu börjat utnyttja mobilens kalenderunktion så det piper när det är något inplanerat på gång.

Nu ska vi till Rusta och se om det fins någon billig matta att lägga i skuffen så det inte bli så förstört där bak av lortiga barnvagnshjul.

Lite extra glad.

Ibland blir man lite extra glad när man får veta att folk väntar barn. Det är så klart alltid roligt att höra när någon väntar barn, men som sagt, ibland blir man lite gladare. Igår träffade jag på en gammal klasskamrat när jag var och handlade. Jag berättade att jag var hemma och var föräldraledig och då kunde hon inte hålla sig utan berättade den glada nyheten. Det känns på något sätt som att när man skaffar barn så går det bra i livet. Oftast i alla fall... Men den här tjejen och hennes kille har precis köp hus, han har ett bra jobb hon verkar trivas på sitt jobb. Själv har hon (i mina ögon) haft en knepig styvfar och i princip ingen kontakt med sin egen far. Det kanske är därför jag blir extra glad när hon nu skaffar sin egna lilla familj. Sedan är det lite konstigt, men jag har alltid tyckt så himla bra om den här tjejen. Fast vi har aldrig varit riktiga vänner. Jag gissar att vi har varit för olika, men hon tillhör den sortens kategori som det inte finns något ont i. Som till synes inte har så många fördomar utan accepterar mäniskor precis som de är. Det borde finnas fler som henne. Nu håller jag bara tummen för att graviditeten ska gå bra så vi får se en liten knodd i början av 2009!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0