Ett nytt liv - på fler än ett sätt!

Igår kväll var jag och K iväg på ett Me & I party i Falun. De har ju så fantsktiskt söta kläder!
Till fantastiska priser också... Men jag betalar hellre 220 kronor för en rolig turkos body än samma pris för en body i blockfärger från Lingon & Blåbär. Jag sa till mamma här om dagen att jag upplever att det är för mycket präktigt och praktiskt 80-tal över Lingon & Blåbär och jag är inte mogen för det än. Tidigt 80-talsbarn som jag är. K hade samma uppfattning och det kändes ju skönt att inte vara ensam om det. Fast det finns fina kläder hos dem också, men inte så många. L har faktiskt en jättefin mörkblå (gillar inte att säga marinblå eftersom det skriker 80-tals seglarmode över ordet) body som ser ut som en pikétröja med tillhörande byxor. Men sen fanns det inte mycket mer i kollektionen som lockade.
Me & I hade mycket fint och det är klart att man blir lite köpgalen! Men jag höll i plånboken och köpte bara en turkos body med vita kaniner på samt tillhörande strumpor. Jag var på väg att köpa ett par bruna frottéhängselbyxor med en vit kanin på rumpen också, men förnuftet sa stopp. Jag har faktiskt inte hur mycket pengar som helst när jag är mammaledig.

Något som dock irriterar mig lite är den klassiska matchningen. Syskonmatchning kan jag väl i någon mån tycka är okej, men jag skulle aldrig klä mina två pojkar i likadana skjorta och byxor eller flickor i likadana klänningar. Och jag skulle definitivt aldrig ta på mig själv en tredje exakt likadan klänning som döttrarna. No way!!! Däremot är jag för matchande färger. Men som sagt; likadana kläder får mig återigen att tänka på 70- 80-tals VCT-overaller när hela familjen kom i likadana overaller på semestern. Helst skule man åka husvagn också... Idag åker man till Thailand och klär sig i likadana saronger.

Usch så pessimistisk jag låter, men jag är faktiskt väldigt glad åt gårdagens klädköp! Me & I åker jag mer än gärna på fler gånger!

Alla fyra!
Nej, Lilla Liten står inte själv på alla fyra ännu, men om man ställer upp honom på alla fyra så står han kvar. Hans problem är bara att han inte kommer någonstans sen. Han kan inte krypa iväg och han kan heller inte sätta sig eller lägga sig ner. Det resulterar i lite ilskna utrop, men han är så söt när han står på sina små knän!

Idag blev det en hektisk dag, eller i alla fall lite hektisk.
Dels hade vi lovat att åka till Mockfjärd och titta på när pojkarna, P11, spelade innebandy. Matchen började 12.40 och jag tänkte ge Lilla Liten luch så att vi skulle hinna var där i tid. Då var så klart inte L'et hungrig precis just då så vi fick vänta en halvtimme. Det var bara det att vi sedan skulle vara på banken i Borlänge till klockan 14. Vi skulle alltså hinna vara i Mockfjärd i cirka en kvart. Men lovat är lovat så vi drog iväg till Mockfjärd. Som tur var ringde banken och sa att deras system inte fungerade idag (de hade inte ens kunnat öppna banken) så vi slapp tänka på att åka till Borlänge. Istället kollade vi klart på innebandyn (de förlorade med 0-9) och passade istället på att besöka babycaféet som är i Mockfjärd på måndagar. Det var trevligt, och vi träffade en av mammorna som var med i vår mammagrupp som skulle barn samma dag som oss. En liten flicka hade de fått.

Mindre trevligt var väl att jag också fick veta att det tredje paret som också skulle ha samma datum som oss hade förlorat sitt barn dagen innan beräknat förlossningsdatum... Lite tungt, men jag hade haft det på känn, att det inte hade gått som det skulle. Konstigt. Det är andra gången jag har kännt något sådant här på mig och båda gångerna har jag inte sagt det till någon i förväg. Nästa gång ska jag göra det så kanske det inte inträffar.

Nu ska jag koka grahamsgrynsgröt till vår myra så det är klart när han vaknar. Nu har han sovit i snart två timmar...

Idag var det min tur att stå för föräldrarfikat här i byn. Det blev tre olika sorters hembakt bröd, varav en sort jag är riktigt nöjd med, lite fikabröd och så en himmelskt god kladdkaka - om jag får säga det själv.
Jag insåg i alla fall att det inte är några som helst problem att inhysa tjugoen personer i vårt hus. I alla fall inte om det är elva vuxna och tio barn varav ett av barnen sov utomhus. Så okej, tjugo personer här inne då. Men tjugo personer är inte så himla många egentligen och dessutom är det ju hur mysigt som helst med så många små knoddar på en och samma gång. Hela huset fylldes av mysig bebisdoft och fika. Ünderbart!

Om någon hade sagt till mig att det skulle bli så här för ett år sedan hade jag bara skrattat och sagt "förmodligen". Jag är ingen träffa-andra-mammor-typ som fikar och pratar bajs. Trodde jag i alla fall. Vad hände sen? Den som förmodligen är mest begeistrad i dessa träffar är nog jag...

Vilken liten myspysman vi har här. Ett par kvällar nu har han myst sig till sömns i soffan med jättekaninen Clas. Om inte Clas har funkat har pappa funkat, nu är inte pappa hemma, men Liten myste sig till sömns i min famn också. Mysigt.... På förmiddagarna är det bara att stoppa ner honom i vagen så myser han med fårskinnsfällen och en jättemjuk Bokowskihund (Adam) och så spelar vi med speldosan Gossan (läs Jossan). Oftast somnar han helt själv där med. Det kan hända att han han protesterar lite, men det är precis i insomningsögonblicket som kanske varar i två minuter.

Igår tog vi en promennad på eftermiddagen. Liten ville INTE ligga i vagnen trots att han var jättetrött så han fick sitta. Det han ville komma åt var att mysa med filten... Två minuter efter att jag hade satt honom upp hade han kört ner huvudet i filten och somnat.  

Lilla gosegrisen!

Yes, nu har ummmaaammmmamauuuummamum övergått till pappapapdpaadadajajaujahejmammamadja. Mamma kommer mer och mer och framför allt när han vill upp eller vill protestera på andra vis. Jag hejjar såklart på och säger flera gånger om att "ja, mamma är här.  kom upp till mamma och mamma kommer ju nu" och så vidare.

Myspelle!

Varannan vecka träffas vi här i byn och mammafikar. Nu har det börja komma med ett par hemmapappor också, vilket är väldigt trevligt. Jag uppskattar verkligen de här fikatillfällena just för att man får träffa folk. Alla är så trevliga också. Liten verkar också uppskatta att träffa andra små knoddar. Sist kastade han sig över T och skulle pussa henne. Inte bara en gång heller...

Igår var vi som sagt på en föräldrarträff som BVC har satt ihop. Det är också jättetrevligt, men tyvärr träffas vi så sällan. Sista träffen innan igår var i november. I en sån grupp ser man verkligen hur fort de små människorna växer!
Fyra bebisar var det med. Lilla V som tyckte att Liten verkade kul och skrattade och skulle fram till honom. L blev bara rädd. Knaspelle! Lilla A var mest lugn och snäll och störtcool i sin mörka rockkalufs. En liten tjej var med. Också jättesnäll och dundersöt! Nu dröjer det ända till april innan det här gänget ses igen.

Jusst ja, det bjöds faktiskt på fika igår och det har inte hänt tidigare. Gott!

Nu är Lilla Liten frisk. Det är skönt att prickarna nu i det närmaste är helt borta. Jag är nu helt övertygad om att det var tredagarsfeber det handlade om.

Idag blir det först en liten tripp till Falun. Efter det blir det raska kliv till Mockfjärd. Det är dags för årets första föräldragrupp som ska handla om sånger och ramsor. Här hemma brukar vi sjunga "litet hus vid skogens slut", "en kulen natt" och "imse vimse spindel". De två förstnämnda är roliga, med spindeln uppskattar han inte riktigt än. Vi hoppas på att få lära oss fler sånger och ramsor.

Idag gjorde jag en något chockerande upptäckt.
Sonen var alldeles rödflammig på hela bröstkorgen och ner på magen. Det såg lite otäckt ut, men samtidigt verkade det inte bekomma honom och han verkar må bra annars. Ingen feber och han har heller inte hostat alls nu på förmiddagen. Lugnt och sansat försökte jag komma på vad han kan ha ätit som han inte tidigare har ätit och om det i så fall skulle finnas något av detta som kunde ge upphov till dessa nässelutslag. Tomater är det drygt en vecka sedan han åt så det kan ju inte bero på det. Banan? Kan man få nässelutslag av banan?  
Sen kom jag på att det nog står på Alvedonförpackningen att man i sällsynta fall kan bli rödflammig. Toppen om han är allergiskt mot alvedon... Samtidigt var det så länge sedan han fick Alvedon. Runt klockan nio igår kväll. Kan en allergisk reaktion dröja så länge?
Tredagarsfeber visste jag också kunde ge utslag, men hur ser de utslagen ut? Liten hade feber igår och i förrgår, men i förrförrgår vet jag inte. Tror i alla fall inte det.

Ringde sjukvårdsupplysningen eftersom det står på Alvedonförpackningen att man ska kontakta läkare om man får allergiska reaktioner. Damen jag talade med trodde att det med största sanolikhet var tredagarfeber han hade fått. Alternativt vilken virussjukdom som helst. Jag skulle avvakta utslagen under dagen och hålla koll på allmäntillståndet. Det sistnämnda har det ju inte varit några problem med hittills så jag tror heller inte att det kommer att ändras.
Efter samtalet med sjukvårdupplysningen gick jag in på Growingpeople.se för att läsa mer:

"Barnen får hög feber, 39-40 grader. De kan ha lindrig snuva och hosta men inte några andra symtom. Barnen är trots den höga febern förhållandevis opåverkade. Febern håller sig hög i tre, ibland fyra dagar. Därefter sjunker den och barnet blir feberfritt. "

Det högsta jag mätte upp på sonen var 38 grader sen har han ju fått Alvedon så jag vet inte om det skulle ha varit högre och hur högt. Däremot har han varit lite tät i näsan och haft hosta. Idag har jag varken märkt av hosta eller snuva. Bara utslagen.

Bilden tagen från Growingpeople.

Riktigt så här ser inte liten ut. Det är lite tätare uppe på bröstkorgen och så avtar det ner mot naveln. Eller gjorde i alla fall. Nu vet jag inte hur det ser ut eftersom han är påklädd igen, men efter att ha legat naken på golvet under tiden jag duschade så tycker jag att det röda verkade minska. Det svalande väl av lite då.

Vi får väl se hur det ser ut om en stund när han vaknat.

Skulle ju egentligen inte ut idag, mer än max tio minuter, men jag måste ju posta pappren om dagisplats. Det skulle ju vara spännande om man fick plats på ett dagis i Mockfjärd eller i allra värsta fall i Björbo... Jag som har 8,5 mil jobbet redan skulle alltså få 12,5 mil enkel väg om jag skulle behöva åka förbi Mockfjärd. Kanske runt 16 mil om man blir erbjuden plats i Björbo... Nu vet jag ju att det inte kommer att inträffa, men rent hypotetiskt sett kan man ju bli erbjuden daghemsplats vart som helst i kommunen. Och så finns de de som är rädda för att få dagisplats längre bort än 5km från hemmet... Ja, ja, de har sina skäl de med. Men alla har vi olika förutsättningar.

Lilla Liten är lite sjuk. Det är inte så farligt. Han hade 38 graders feber klockan två i natt så då fick han en släng Alvedon och lite välling. Nu verkar det inte som att han har någon feber, men det kanske är Alvedonen som verkar än? Lite rosslig i halsen är han och lite tät i näsan i natt. Nu ligger han och snarkar i vagnen. Lilla myran...
Egentligen skulle vi ha varit till Falun och ätit lunch med J, men det får bli på torsdag istället. Även om Liten inte har feber nu så ska vi nog hålla oss inomhus idag. Får se hur han är på eftermiddagen annars kanske vi tar en liten tiominuterpromenad. Jag envisas med att tro att lite frisk luft bara är hälsosamt och att man kvicknar till lite snabbare. Dock ska man så klart inte bli kall för då brukar man bara få mer feber, men en liten slurk frisk luft tror jag på.

Idag var första gången på länge jag kunde göra en frissyr på knodden. När han var nyfödd blev han oftast förärad med tuppkam, men sen tappade han nästan allt hår och det har ju tagit ett tag innan det nya lite ljusare håret har vuxit till frisyrvänlig längd. Så efter badet idag kammade jag snedbena och så ställde jag upp luggen på honom. Vilken liten godbit!


Från sidan.


Frisyr framifrån.

Får se om det blir bad i Maserhallen imorgon. Grannarna åkte till hennes hemtrakter idag så de kommer inte med och lilla T har haft feber så jag tycker nog inte att hon ska bada. Men jag tänkte att vi kunde åka iväg ändå. Fast det är ju roligare om man är fler som badar. Mormor'n är ledig de flesta fredagarna så hon är tillfrågad om hon skulle vilja följa med någon gång och det ville hon så klart.

Det är väl klart att man både måste läsa morgontidning och se på morgonnyheterna!

Ny mössa är inhandlad! Den andra är ju fantastiskt fin, men tyvärr har den blivit lite liten. Den räcker inte längre ner över öronen och när den är över öronen trillar den även ner över ögonen vilket resulterar i ilskna protester.Nu hittade jag en perfekt mössa på H&M. Kanske lite tjejjig och kanske lite för stor egentligen, men det bryr jag mig inte om. Modellen var helt perfekt. Även om den är lite stor trillar den inte ner i ögonen på honom och det går garanterat ner över öronen.

 

Sitter och läser en artikel på aftonbladet om namnval till de små teningarna. Att det är mamman i störst utsträckning som bestämmer namn på bebisen och hur man namnger barn efter vilken typ av utbildning man har. Akademiker tenderar oftare att ge sina barn internationellt gångbara namn eftersom man aldrig vet var de kommer att bosätta sig eller vilken typ av job de kommer att ha. Familjer med arbetarbakgrund tenderar istället att ge sina barn udda och nyskapande namn.

Beträffande vår familj är jag akademiker och M har ett hyfsat bra jobb med många internationella resor.
Hur tänkte vi?
För det första kan jag ju erkänna att jag nog var den som mest bestämde namnet på den lille, men M var med på noterna. Han hade förövrigt en massa förslag som också var intressanta och det höll på att bli ett av hans valda namn, men när bebisen kom ut så var det ju ingen sån. Det var en liten L. Båda hans förnamn är egentligen väldigt internationella varav hans andranamn nog egentligen är engelsk variant. Det var inte meningen att det skulle bli så. Båda två tycker att det är ganska fåningt att tänka i de banorna. "Vänta nu... Om vår son heter Hjalmar kommer det inte att funka om han blir VD på Volvo och ska resa välden över, men om han får heta Eric eller kanske Harry så är det bättre. Då kan alla uttala det." Både jag och M har väldigt svenska namn och det verkar ju ha funkat bra ändå. Jag tycker att man ska vara lite stolt över sitt ursprung och gärna ta upp det i namnet. Svenska namn på svenska namn, Geir på norska barn och Sinead på irländska barn och så vidare. Att vår som ändå fick internationellt gångbara namn kan bara förklaras med att vi gillade namnen. Andranamnet kommer dessutom från min farfar som var väldigt svensk, den engelska touchen till trots.

Idag skulle lilla myran vara hos mormor och T för att jag skulle måla. Väl hos mamma skulle hon göra semlor och bjuda mina morföräldrar på. Jag struntade i målningen och åt en semla istället. Men eftersom jag skulle på fest på kvällen kunde ju Liten stanna kvar hos mamma över natten också och jag har så svårt att åka ifrån honom på det där viset... Mamma höll honom i famnen och han tittade på mig med sina stora ledsna bedjade ögon och såg ut att tänka "men mamma vart ska du?". Ååhh, då smälter ju jag och det är jättesvårt att lämna honom. Jag vill bara ta honom i famnen och krama om honom och borra in näsan i hans mjuka halsveck och känna det mjuka håret under mina fingrar...

Fast jag vet ju att han har det jättebra hos sin mormor och jag vet att det är bra att han är där också. Lika som att det är bra att han är hos farmor och farfar så att han får umgås med andra än mig, men det är ändå svårt att slita sig ifrån honom. Ännu svårare var det nu när M inte är hemma. Det kanske är undermedvetet att jag tänker att det skulle kännas konstigt att vara sjäv - helt själv - hemma i huset. Det ÄR jättekonstigt. Men lite skönt också. Det ska bli skönt att sova helt ostört en natt. Om jag nu kommer i säng någon gång.