Stackars farmor:/

Lilla Liten gillar inte riktigt sin farmor. Jag vet inte varför och jag tycker så synd om henne. Hon är verkligen världens snällaste farmor och pratar inte konstigt eller håller L'et på något konstigt vis. Men han skriker nästan alltid när han träffar henne. Idag var vi hos farmor och farfar och åt Tacopaj. Lilla Liten åt mat och låg sedan rätt nöjd på golvet ett tag medan vi åt. Sedan började han pipa lite, skrika lite och farmor var där och tog upp honom. Då blev det ännu värre och knodden blev hysterisk. Jag tog över honom, men det gick knappt att få honom att sluta skrika. Det var som att han hade hakat upp sig och tårarna bara sprutade på honom. Efter en stund var han helt utmattad så vi gick tillbaka in i köket, men det räckte med att han fick syn på farmor så var det nästan kört igen. Han blev inte så där hysterisk, men ledsen blev han. Tillslut hade han lugnat ner sig så pass att jag kunde sätta mig vid köksbordet med honom i famnen. Då somnade han utmattad. Efter att ha sovit lite gick det lite bättre med farmor och han satt i hennes knä en kort stund innan underläppen började darra igen. Sedan, väl nerpackad i babyskyddet, kunde han kosta på en antydan till leende till farmor. Skönt! Annars hade jag nästan fått dåligt samvete. Fråga inte varför, jag tycker bara synd om henne...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0