Ett nytt liv - på fler än ett sätt!

Två dagar i rad nu har jag kunnat känna Lilla Litens små fossingar, eller i alla fall en liten fossing. När han eller hon trycker upp fötterna mot mina revben kan man med handen känna en liten häl och sedan något som känns som en fot. Fast man får inte känna så länge innan knodden flyttar undan foten eller fötterna. Liten gillar nog inte att man är där och kittlas, men jag får väl ge igen lite när han eller hon brukar kittla mig!

Här är de små, små kläderna som jag och M var och inhandlade för drygt en vecka sedan:

Två små mössor (en vit och en gul-vitrandig) från H&M.

Små, små strumpor från Kappahl.

En supersöt liten pyjamas med bruna apor från H&M.

En body med Sweden-tryck (lika som pappas T-shirt) från Babyproffsen.

En supermjuk liten randig sparkdräkt i plysh från Kappahl.
En liten body med lingon och blåbär från just Lingon & Blåbär.
Vita sängkläder med brodyren Sov gott älskling från Lundmyr.
Vita frottéskydd med rött och blått hjärta till ett uppblåsbart skötbordsunderlägg från IKEA.
Brun liten hjälmmössa från Kappahl.
Randig liten body och små randiga byxor från Åhlens.

Sen har vi även fått en liten söt filt av blivande mormor med små söta möss. Tyvärr togs den här bilden innan vi fick filten så den kom tyvärr inte med, men den kommer säkert senare!

Idag var vi till barnmorskan igen. Sist vi var där hade Lilla Liten lagt sig med huvudet nedåt. Barnmorskan kände efter först och kollade hjärtljuden sedan vilket gjorde att den blev en väldig fart på den lilla knodden. Hjärtfrekvensen var då ca.160. Idag frågade jag om det hade någon betydelse om hon kollade hjärtat först och kände sedan, men det spelade ingen roll sa hon så hon gjorde lika som förra gången. Nu har det lilla livet fixerat sitt huvud i mitt bäcken så det kanske inte är så konstigt att jag tycker att det spänner och trycker på nedåt i magen. Knodden tog hennes omilda behandling med ro idag och viftade bara lite med de små fossingarna, men hjärtfrekvensen var ändå högre än vad den har varit de tidigare gångerna (om man bortser från ultraljud och första besöket hos barnmorskan efter det). Nu var det ca.155.

Jag själv hade bättre blodvärde än vid inskrivningen (126) så järntillskottet gör tydligen sin nytta fast jag fuskar och inte tar det alla dagar och dessutom bara tar det en gång om dagen. Det smakar så ruskigt illa! Eftersom jag omöjligt kan svälja piller (eller tabletter) större än 5mm så utgör de flesta vitamintillskott, omega-3, Alvedon och liknande stora bekymmer. Alltså väljer man brusvarianter eller flytande. Järn i flytande form smakar precis som man kan föreställa sig. Det är som att slicka intensivt på en mycket gammal och rostig spik. Inte för att jag har gjort det någon gång, men man kan ju alltid föreställa sig... Dessutom är en av biverkningarna halsbränna och min intensiva halsbränna under en stor del av graviditeten har inte precis avtagit i och med intaget av detta tillskott. Huga.

Viktökning sedan inskrivningen i november 2007: +8kg

Igår var jag och M på Kupolen och inhandlade lite babykläder. Det känns som att det börjar bli dags att packa en BB-väska ifall Lilla Liten vill ut snart. Egentligen är det ju nästan sex veckor kvar innan den lilla knodden enligt beräkningar ska komma ut, men de sex veckorna kan ju vara allt mellan att han eller hon väljer att komma ut idag till att det är åtta veckor kvar. Hur som helst så handlade vi både på Åhlens, Kappahl, H&M och på Babyproffsen. Bland annat blev det en supersöt liten pyjamas som är vit i botten med massor av små bruna apor på. Den är så himla söt! Likaså är de små, små strumporna. Jag tvättade upp allt (nästan) igår kväll och undrade hur man hänger upp ett par strumpor på ett klädstreck när det ser ut som att själva fotdelen ser ut att tillhöra ett par tumvantar - som saknar tummen. Jag fick lägga de små strumporna över två streck, men det var nätt och jämnt att de kunde ligga kvar så utan att trilla emellan.

Inne på Babyproffsen hittade vi bland annat en kortärmad blå body (minsta storlek 62) med den gula texten "SWEDEN" tryckt på magen. Självklart var vi tvungen att köpa den eftersom blivande pappa har en exakt likadan T-shirt!

Om jag får möjlighet (d.v.s. om jag orkar) så ska jag lägga ut lite bilder på de gosiga kläderna. Jag blir nästan lite kär när man håller i de där små mjuka plaggen.

Igår var vi på BB. Det var bara ett studiebesök, men i alla fall. Det var lite läskigt och bisarrt på något vis. Läskigt eftersom jag vet att jag snart kommer att vara där och bisarrt eftersom jag fortfarande inte känner mig som någon mamma och vad gör man då på en förlossningsavdelning och på ett BB? Sen var gruppen alldeles för stor. Eftersom ingen föranmälan krävs är det bara att åka på studiebesök under de dagar och tider då det är öppet hus, så vi var nog runt 10 par som var där samtidigt.

Utsikten från förlossningsrummen och salarna där man ligger hade väldigt (eller i alla fall någorlunda) vacker med utsikt över Falun, lite vatten och lite skog. Nackdelen är att jag förmodligen kommer att ligga där under den värsta sommarvärmen och alla rum är i söderläge. Det blir till att föda med alla fönster på vid gavel, fast det kanske inte är så bra för Lilla Liten att komma till världen i korsdrag. Å andra sidan föds det barn under alla omständigheter, så det är nog egentligen inga problem. Jag sa till M att ta med vår lilla bordsfläkt. Jag tror att den kommer att vara till användning. M föreslog också en sådan där liten batteridriven handfläkt och det kanske är bättre?

Visst är det konstigt, men jag vet precis hur Lilla Liten ser ut. Eller jag tror mig veta kanske jag ska säga för att det ska låta normalt (fast jag ändå helt säkert vet!). Samtidigt vet jag inte hur den lilla människan ser ut. Det är ungefär som att tänka på hur M eller mina föräldrar eller någon annan i min närhet ser ut. Man ser dem ofta, men om man noga tänker efter exakt hur de ser ut så vet man inte, fast man ändå vet. Visst är det konstigt. Lilla Liten har jag ju aldrig sett, men ändå vet jag. Det jag inte vet är om det är en liten kille eller tjej (även om jag just nu tror att det är en liten grabb) eller om barnet har ljust eller mörkt hår - eller hår överhuvudtaget. Förmodligen kommer jag att ha helt fel. Det enda jag med absolut störst sannolikhet kan säga är i alla fall jag vet att det är världens absolut sötaste lilla unge. Det finns många andra söta barn, men inte som Lilla Liten...  

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Lilla Liten är ingen liten knodd längre. Enligt de tillförlitliga Internetsidorna är han eller hon nu runt 44cm lång och väger ca2250g. För skojs skull mätte jag upp 44cm mot mitt tangentbord. Tangentbordet är 45cm och ser ganska långt ut. Då kan man ju ställa sig frågan hur i hela världen en sådan lång liten krabat kan rymmas inne i min mage? En sak är säker i alla fall. Liten har redan väldigt starka ben så det där jag sa i vecka 15-16 om att jag hade en liten simhoppare i magen kan jag nu i vecka 34 bara instämma i att jag fortfarande tror. Tidigare har det mest kittlat mot revbenen och mot musklerna kring min egen navel, men nu gör det riktigt ont när de små fossingarna gör avstamp mot revbenen.

I förrgår var vi till barnmorskan igen. Vilken fart det var på vår Lilla Liten! I och för sig hade jag bett barnmorskan känna efter om den lilla knodden hade vänt på sig ännu. Det resulterade i att hon väckte den lille vännen och vem skulle inte bli irriterad och rädd om någon tog tag i ens huvud utifrån? Och visst hade Lilla Liten lagt sig till rätta med huvudet nedåt. Hjärtfrekvensken var 156-160 slag i minuten och han/hon bökade runt väldigt där inne. Egentligen hade det kanske varit bättre om hon hade kollat hjärtljudet först och känt efter sedan, men det kan vi ju tänka på till nästa gång.

Lilla Liten är ju inte så liten längre. Enligt olika källor på Internet så är bebisen nu runt 40-43cm lång och väger ca.2000g. På söndag är det enligt beräkningen bara 6 veckor kvar... Vad gjorde jag för 6 veckor sedan? Vi firade påsk i Norrköping och hälsade på de små missekissarna och sedan hälsade vi på min farbror med fru i Kungsör på vägen hem. Det känns faktiskt som att det var ett tag sedan, men samtidigt känns det som att det var rätt nyligen.

De enda prylarna vi har köpt hem än så länge är ett skötbord, ett skötbordsunderlägg (med uppblåsbara kanter), 20st (!) vanliga handdukar (har hört att handdukar går åt och de kostade bara 3:-/st) en taklampa och en madrass och madrasskydd från Ikea (jag tror att vi köpte ett par söta tvättlappar också). Sedan har vi också köpt kudde och täcke och ett påslakansset på Barnens Hus. Vagnen finns än så länge hos min styvbror i Tomelilla och den har mina föräldrar köpt åt oss. Bilbarnstol, hoppgunga, badbalja, bärsele, babygym, fårskinnsfäll, en del kläder och lite annat smått och gott står hemma hos min far och det vill han ge till oss. En till fårskinnsfäll och en spjälsäng finns hos M's syster som de vill ge till oss. Så det som fattas är lite kläder att ta med till BB, en till uppsättning lakan (men det ska jag sy av ekologiskt tyg från Medsols Ekoliv) och säkert något mer som jag inte kommer på just nu.

Det är inte långt kvar nu...