Inte lätt..
Jag och Lilla Liten var på Kupolen idag. Något som inte uppskattades av den lille, så det var bara att åka hem. Jag tror att det var lite för mycket ljud åt honom. I alla fall verkade det så. Väl hemma var han väldigt nöjd och låg naken på skötbordet en stund och jollrade och skrattade, men sen vände det och jag misstänkte att han var hungrig. Fram med den redan förberedda maten, på med vatten till vattenbadet och L protesterade högljutt. När maten väl var varm tvärsomnade han så det var bara att ställa in maten i kylen igen. Så nu ligger han i sin babysit och sover med en grön Björklövennapp i munnen (han har en blå Leksandsnapp också). Får se när han vaknar igen. men det bör inte vara allt för långt borta.
Morotssoppa
Här kommer tips på en god morotssoppa som vi åt här om dagen:
4 PORTIONER
2 gula lökar
2msk oliv- eller solrosolja
2msk grönsaksfond eller 1 buljongtärning
1tsk salt
½tsk nymalen svartpeppar
1tsk gurkmeja
1tsk spiskummin
½rad chilifrukt
5dl vatten
6 stora morötter
2 burkar kokosmjölk (gärna lätt kokosmjölk)
TILL SERVERING
Ett gott bröd
Crème fraiche eller turkisk yoghurt
1. Skala och skär löken i grova bitar. Fräs den mjuk i olja. Tillsätt buljong, salt, peppar, gurkmeja och spiskummin under omrörning.
2. Kärna ur och hacka chilin. Tillsätt den och vattnet.
3. Skala och skär morötterna i bitar. Lägg i dem och koka soppan 15-20 minuter tills morötterna är mjuka.
4. Mixa soppan slät med en stavmixer. Häll i kokosmjölken och värm upp. Servera gärna med ett gott bröd till och en klick Crème fraiche eller turkisk yoghurt.
Tips: Soppan är ännu godare dagen efter tillagningen!
Källa: Laga Lätt
Vägd och mätt
Nu har den lilla somnat, men om det är för natten eller om det är för stunden är svårt att veta. Bäst är i alla fall att själv gå och sova också. Natten till idag spenderade jag lika mellan sängen och soffan i vardagsrummet och faktiskt sov jag bättre på soffan.
Amning vs. pumpning
För att bli lite klokare - eller kanske mer obeslutsam - har jag surfat runt lite och läst lite om just amning och sidan amningshjalpen.se som alla inom landstinget vurmar så för tycker inte jag gav mig så mycket mer än den här artikeln som handlar om att amma ett adopterat barn. Men då är det just det där många vänder sig emot, att alla kan amma. Något som faktiskt kanske inte alla kan oavsett hur mycket de försöker (jag har trots allt inte varit så ihärdig utan mest bara låtit det flyta på).
Sedan hittade jag en länk i en kommentar (pdf.fil) på en annan blogg om ett amningshjälpmedel. Men hur avancerat ska man låta det bli? Man kan i alla fall inte säga annat än att den som har kommit på denna har varit uppfinningsrik!
Kastspyor och barnuppfostran...
Här sitter jag i min ensamhet och väntar på att Lilla Liten snart ska vakna igen. Vi gick upp strax före kl.6 i morse, åt och såg på OS-handbollen Island-Ryssland och sedan på damernas Beachvollyboll Brasilien-Mexico och sedan herrarnas Brasilien-Italien (och jösses vad snygg den ena italienaren var, synd bara att de inte spelar i bara överkroppar...).
L hade ätit klart strax före kl.7 och var då hur pigg som helst, men lite övermätt. Han brukar inte pipa när han har ätit klart, men eftersom han åt en ansenlig mängd så misstänker jag att han var övermätt. Efter en stund vände dock humöret och han var på strålande humör så jag satte ner honom på golvet en stund, men jag blev lite L-sugen och tyckte synd om honom när han låg där alldeles ensam så jag tog upp honom i famnen.
Då kom den. Kastspyan.
Nu är det fjärde gången han har kräkts rejält och det är ju väldigt få gånger med tanke på att han är 6 veckor gammal idag. Men den här gången var det mer än någon gång tidigare... Kräsmagade behöver ju inte läsa det här, men det vällde ut ur munnen - och näsan. Jag trodde inte han skulle få luft, men han verkade knappt bry sig. Det var nog bara skönt att bli av med överskottet på mat. Frågan är bara hur mycket som stannade kvar i magen av allt han åt... Det var kräka överallt. L hade kräka i örat bland annat och hela jag var nerspydd. Det hamnade spya i slasken i köket, på golvet, i handfatet på badrummet och det var bara för mig att ta en dusch när L var ren. Nu sover han tillslut, men jag misstänker att han vaknar snart och behöver fylla på det som kom ut.
Nu när han sover bläddrade jag lite snabbt igenom Aftonbladet.se och hittade den här artikeln som handlar om man överbeskyddar sitt barn, om man är en hönsförälder. Eftersom det här hönseriet ligger i generna (min mor har dock försökt att inte visa så mycket av det) så kan det nog vara bra för mig att tänka till, men det är klart att man är lite nervös när vi bor 100m. från järnvägen och 150m. från riksvägen...
Hittade även den här artikeln på Alltombarn.se om "piedestalungar", barn som i princip alltid får som de vill. Där vill man verkligen inte hamna, men tänk om det bara blir så? Om man utan att tänka efter har gett vika allt för ofta, eller att man faktiskt har tänkt efter men ger vika ändå?
Nu vaknar jag igen!
Ersättning
Nu vaknar han och vill ha mat. Japp, klara om en och en halv till två timmar då!
Alla fina presenter.
Tack så jättemycket till alla som har gett Lilla Liten så många fina saker!
Viktproblem.
Välkommen till Bregottfabriken!
M och jag tyckte att L var världens snällaste bebis, men just nu är han snällare än någonsin.
Vi tyckte från början att han var en väldigt snäll bebis som bara gnällde när han verkade ha ont i magen eller var hungrig eller trött. Annars var han mest vaken och nöjd eller sov. Efter besök på BVC i måndags visade det sig att han hade gått ner i vikt och vi fick order om att mata honom oftare och sedan komma tillbaka igår igen. Jag matade på som aldrig förr och tänkte att han i alla fall borde stanna i vikt och inte gå ner mer. Kollen på BVC igår var inte munter. L hade gått ner några tiotal gram till... Det var bara att köpa bröstmjölksersättning på Konsum och åka hem och först amma och sedan fylla på mer ersättning. Så skulle vi hålla på var tredje timme tills idag när vi fick komma tillbaka till BVC igen. Besöket idag var dock muntrare. På ett dygn hade han ökat 100g! Det är rätt mycket för en liten knodd på drygt 3300g (nu drygt 3400g). Så nu fortsätter vi så här L och jag. M tycker att det är rätt trevligt att kunna mata L han med och få känna sig lite delaktig.
Hur som helst så har vi fått en "ny" bebis. Nu är han jättenöjd hela tiden och ligger mest och viftar med armar och ben och tittar ut i luften och säger just inte så mycket och när han sover sover han väldigt gott. Men som sagt; vi får väl se hur länge det varar...
Själv väger jag nu 1kg mer än vid inskrivningen på MVC i november.
Prövar mina egna vingar.
Här om dagen prövade jag mina egna vingar. Jag var ensam och handlade. Det kändes jättekonstigt. Ingen Lilla Liten som sprattlade i magen och ingen liten L som var nära mig, men jag kände att det var nyttigt. Idag tror jag att jag ska åka hem till min mamma och plocka av de sista fäderblommorna och göra lite flädersaft. Det är så himla gott att antingen dricka saften koncentrerad sptestad med lite sprit eller att späda ut saften med mineralvatten och stoppa i ett par frysta jordgubbar som en alkoholfri sommardrink.
Bjuder här på ett par bilder på Lilla Liten som blev en Liten L. 
Jag och Lilla L på förlossningen. L är här 2,5 timme gammal. 
L i min famn på BB. Här är han 2 dagar gammal. 
L är nybadad och 9 dagar gammal. 
Så här trött blir man när man har badat och bäst sover man hos pappa. 
Vår lille hiphopare sover gott i sommarvärmen. Här är han 12 dagar gammal.
Jeansen passar!
Lite trånga i midjan är de, men de går att knäppa utan att de känns allt för obekväma. Min vita favoritsommarkjol passar också liksom min korta jeanskjol. Gud så skönt att garderoben helt plötsligt har växt lite igen! Det som inte passar ännu är vissa överdelar eftersom brösten inte längre ryms i diverse kortärmade skjortor och linnen, men det gör inget. Jag använder gärna mina mammatröjor lite till eftersom många av dem är väldigt sköna. Det är byxorna också, men det är skönt att kunna dra på sig ett par jeans eller en kjol så här på sommaren.
Försenad 9 timmar och 4 minuter!
Vi har fått en liten son! Lilla Liten blev en Lilla L!
Förlossningen gick fantastiskt fort och bra. Jag vaknade av en värk i söndags morse kl.3.20. Kvart över 7 blev vi inskrivna på förlossningen och då var jag redan helt öppen... M fick inte själv parkera om bilen (eftersom allt gick så snabbt) utan det gjorde en undersköterska och 9.04 tittade lilla L ut. 50cm lång och 3600g tung. Mycket och mörkt hår och så blå ögon så klart. Superhäftigt och långt ifrån så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Barnmorskan undrade om jag ville hjälpa till att förlösa barnet, men jag tackade nej och frågade M om han ville. Han var inte heller så sugen, men det var coolt att bli tillfrågad.
Nu är vi äntligen hemma, vi kom hem igår, och första dygnet hemma har i alla fall gått väldigt bra. Att vara på BB var ingen riktig hit. Mycket folk oc hen fantastiskt obekväm säng. För att inte tala om kuddarna... Eller maten. Jag som avskyr korv har nu fått korv serverat två gånger. Ena gången hoppade jag över korven och åt av det andra och andra gången åt jag senap med korv i stället för tvärt om.
Nu har jag bara lite ont i baken, men det går väl över vilken vecka som helst...
Noll...
Det lustiga är att det är två par till här i Gagnef som väntar barn just idag. Undrar hur det går för dem? Sedan har jag ett par bekanta i Sundsvall som också väntar barn idag. Jag är så klart supernyfiken på hur det går för dem med.
Man kan ju undra vad det var för speciellt med helgen den 6-7 oktober i höstas. Var det ovanligt kallt och grått eller...? Vi hade i alla fall haft min familj här på middag och bjudit på hjortstek och rökt renstek så det var kanske det vilda i oss som blommade upp efter den måltiden. Haha! Vad vet man? Ren sägs ju vara bra... I alla fall malt renhorn sägs ju vara bra att lägga på tungan om man vill få till det.
Hur ska nedräkningen fortsätta nu då? Jag får gå in på minus.
En...
Ville bara lämna rapport för de nyfikna!
Två...
Jag vet inte vart jag får all energi från just nu. Idag var jag först till barnmorskan, sedan dammade jag hela huset (och torkade alla golvlister och alla köksluckor), tvättade två maskiner lakan och gardiner, gjorde ren vår kruka med vatten, stenar och växter på altanen och sedan tog jag och M en promenad bort till Campingen (ca.3km fram och tillbaka) för att köpa glass, men det var stängt. Nu är jag i och för sig rätt trött, men jag har kännt mig så kreativ idag. Hoppas det håller i sig till imorgon för då ska jag sy en duk till vår köpmansdisk tänkte jag.
Rapport från barnmorskan: Lilla Liten har vuxit lite till precis som han/hon ska, hjärtljuden var ca.150 slag/minut, jag varken vägde mig eller tog något blodvärde, men blodtrycket var bra (110/65). Vi fick en ny tid nästa torsdag den 3/7 och eftersom jag säger att knodden kommer den 4/7 så är det ju ingen omöjlighet att vi hinner dit igen. Samtidigt har jag nu fått en känsla av att det blir tidigare än den 4/7, men det blir heller inte den 28/6 som är satt datum. Klurigt, men jag tror att det är en liten kille oavsett om ringen fortfarande snurrar och inte pendlar ovanför magen och att hjärtljuden är "tjejjiga". Spännande, spännande!
Tre...
Lakanen kommer från Lundmyr of Sweden och skyddet mot vaggans kant (spjälskyddet) har jag sytt. Madrassen till vaggan är det blivande mormor som har bidragit med. Specialmåtten 78x52cm var svårt att hitta ute i handeln, så den är specialbeställd.
Fem, fyra....
Men visst känner jag mig mer och mer otymplig för varje dag som går. Foglossningarna som jag brottades med redan i januari/februari är knappt kännbara längre. Alla man nämnde för att man hade foglossningar bara skakade på huvudet och sa "så här tidigt, och det kommer bara att bli värre". Optimister där. Jag kan ju stolt tala om att det "bara blev bättre". Då är det värre med ryggen som jag tror ska gå av emellanåt. Jag skulle vilja ligga på mage och så skulle någon ta tag med båda händerna (en hand på vardera sidan om ryggraden) nästan nere vid svanskotan och hårt trycka till och samtidigt pressa händerna utåt sidorna. Just nu känns det som att det är något i ryggraden som skaver mot något annat. Det är inte skönt.
I natt har jag inte sovit gott. Ryggen har gjort jätteont, jag har varit bortdomnad och öm i båda händerna, kissnödig och haft en extrem halsbränna. En av alla gånger jag vaknade fick jag lov att resa upp kuddarna mot sänggaveln så att jag kunde sova halvsittandes. Då domnade händerna bort ännu mer, men men de sura uppstötningarna försvann i alla fall. Fast det som är mysigt när man vaknar så där på natten är att Lilla Liten brukar vakna av att jag vaknar och det känns mycket mer som våran tid än när knodden är vaken unden dagtid eftersom det är så mycket annat då som tar min uppmärksamhet.
Nu ska jag åka upp till Insjön och äta lunch med M. Det blir med största sannolikhet Peterson's Café.
Äntligen hemma, men ont under fötterna.
Fast å andra sidan blir det bara trängre och trängre i magen och Liten trycker sig hela tiden nedåt, så om jag/vi har tur så vill knodden ut lite tidigare. Huden på magen känns som att den är spänd till bristningsgränsen och det där att trycka sig nedåt tycker inte Lilla Litens mamma är så skönt. Han eller hon liksom stångas nedåt mot bäckenet och det ilar och gör ont på samma gång. Jag skulle gissa att det känns som väldigt kraftig tandvärk (har aldrig haft det så jag vet inte) fast inte i munnen... Det är nog kroppens sätt att förbereda mig på vad som komma skall och jag kan ju bara ana att det där är som en fis i rymden mot när Lilla Liten väl vill ut...
Nu börjar det bli trångt, men det är bara två dagar kvar!
Hur som helst så har jag börjat vakna på nätterna av att jag badar i svett och även om altandörren i sovrummet är öppen sover jag utan täcke. Igår kväll gick M upp och hämtade ett lakan åt mig. Han tyckte nog synd om mig som annars ligger helt naken i draget från dörren. Det är skönt att ändå ligga under någon form av tyg när man sover och helt oskyld är det nog inte så nyttigt att vara när man är förkyld också. I natt har jag inte badat i svett, men det lilla livet börjar trycka sig nedåt och det gör ibland väldigt, väldigt ont. Då vaknar man också.
Nu jobbar jag bara den här veckan ut. Man skulle kunna säga att det bara är två dagar kvar. Halva dagen idag, halva dagen imorgon (vi ska till barnmorskan på morgonen) och så hela torsdagen. Just nu känns det skönt att få gå hem för det är lite tröttsamt att sova dåligt på nätterna, gå upp halv sex på morgonen, sätta sig i en bil och åka 8,5 mil och sedan sitta och vara koncentrerad på jobbet. Det som däremot är lite skrämmande är att det är ett helt år hemma som väntar. Nåja, vi får se om det blir ett helt år i stöten eller om jag en hemma ett tag och att M tar vid och att jag sedan är hemma en vända igen. Det visar sig!
Om jag har varit sjukt nyfiken på vem Lilla Liten är tidigare så är det ingenting mot vad jag är nu! Det är jättegosigt att ha den lilla knodden inne i magen, men nu vill jag kunna krama om och pussa på det lilla livet och känna den goda bebisdoften också!
Pigment
Små, små fossingarna!
Två dagar i rad nu har jag kunnat känna Lilla Litens små fossingar, eller i alla fall en liten fossing. När han eller hon trycker upp fötterna mot mina revben kan man med handen känna en liten häl och sedan något som känns som en fot. Fast man får inte känna så länge innan knodden flyttar undan foten eller fötterna. Liten gillar nog inte att man är där och kittlas, men jag får väl ge igen lite när han eller hon brukar kittla mig!
