Regn och bloggande

Att det inte kan sluta regna. Igår sprang jag in och ut som jag vet inte vad bara för att få i ordning en rabatt. Eller i ordning var väl att ta i, men det skulle fyllas på med lite mer jord och så tänkte jag så i lite frön. Jag tror att jag hann vara ute i tio minuter åt gången innan det öste ned regn i en halvtimme igen. Idag har det varit snäppet värre. Det har regnat mer eller mindre konstant och det har varit hur trist som helst - om man bortser från alla roliga bloggar jag har läst under dagens lopp. Inget ont som inte har något gott med sig. De som har fastnat mest i mitt sinne är en som nämnde något om kyrkogårdar, en FOTo-fantast och en som hade bekymmer med att beställa kläder via internet.

För att börja med kyrkogårdar så måste jag erkänna att de är lite spännande. Inte för att de är otäcka eller så, utan för att det är lugnt och rogivande - och intressant att läsa på folks gravstenar. Jag vet inte varför, men det ligger något faschinerande över att läsa vad folk hette, eventuellt vad de hade för befattning och framför allt hur gamla de blev. Jag besöker alltid mina farföräldrars grav en gång om året och sedan jag hittade min farfars föräldrar och hans farföräldrar (de delar grav) går jag dit med. Jag har inte en aning om vilka det var, mer än att jag har hört historier om min gammelfarfar som tydligen had en räv bakom örat när det gällde affärer. Ändå känns de så närvarande på något vis när man är där. Mina gammelmorföräldrar har en minneslund och där har jag bara varit en gång. Otroligt opersonligt och det är ju det som är vitsen eftersom de efterlevande inte ska behöva ta hand om en grav i all evighet. Jag minns dem hellre som de var än att jag går dit.
Kyrkogårdar som är än mer spännande än de vi har här i Sverige är de gravplatser de har i Italien. Där har man små fotografier på alla som ligger i graven och den tillhörande familjen ser alltid till att det står färska blommor intill eller på gravstenen. De som är rika kan till och med bygga ett eget litet gravkapell där de har ett litet altare där familjen kan placera blommor. Spännande! De irländska kyrkogårdarna är däremot ganska trista. Ungefär som våra svenska fast lite mer spöklika. De är ofta bara grå och utan blommor och lite lutande stenar.


Vad man ska säga om den där fotfantasten vet jag inte. Vad lägger folk ut egenligen? http://blogg.expressen.se/fot_modellen/

Tänker inte kommentera den mer än att jag måste erkänna att jag inte kunde låta bli att titta på alla bilder som låg där och jag tycker heller inte att den verkar riktigt seriös. Speciellt inte med tanke på hur en bilder ser ut att vara egenligen - innan någon klippte till dem... Hör och häpna men den tillhör faktiskt de mest aktiva bloggarna på Expressen...

Och så hade vi det där med att beställa via postorder eller internet (samma sak). Gud i skruven! Jag kommer nog aldrig att glömma den gången då jag så en riktigt snygg kappa i immiterat svart skinn. På alla bilder såg modellen riktigt snygg ut iden där stilrena och moderna kappan. Eftersom den inte var speciellt dyr beställde jag den och glad i hågen cyklade jag iväg och hämtade mitt paket. Väl hemma provade jag den snygga kappan. Det påminnde mer om en regnrock lånad från PROs samlingslokal än en modern snygg kappa. Dessutom i herrmodell! Naturligtvis skickade jag aldrig tillbaka den.. Men man fick ju i alla fall en gratis hårblås med beställningen. Jag som inte blåser håret heller....
Efter detta har jag bara beställt någon tröja och något halsband.

Nu skiner solen och jag ska ut och springa en vända. Bäst att passa på!

Publicerat i Allmänt
#1 / / Annaa M:

Åh, jag har beställt massor på postorder, både till mig och barnen och hemmet. Just nu går jag omkring i två olika par jeans från Ellos som överträffar allt jag hittar i butiker. 149 kronor paret! De är både höga i midjan och gick att sy in till riktiga stuprör...
Men jag minns när min mamma beställde solklänningar i sorterade färger och modeller för länge sedan. De gömdes diskret undan så inte Fadern skulle se!

Ja du har ju följt mina kyrkogårdsproblem. Det blir nästa år gräs över ända fram till stenen, alla här är överens. Misskötta gravar är en sorglig syn och misskött blir det lätt när man inte har tillfälle gå regelbundet. Vår fars grav har vi så behändigt på kyrkogården som min syster måste korsa varje gång hon ska ner på stan!

Irländska kyrkogårdar är märkligt trista. Först är det ett himla ståhej med likvakor hemma och uppslutningar både på funeral home och i kyrkan men sen är det över.