Höjden av irritation blev 1000% kärlek

Förra veckan stötte jag på höjden av irritation. Den typ av irritation som man stöter på när det råder kommunikationsbrist i ett förhållande.
 
Det hela började egentligen för snart två veckor sedan. Mannen kunde inte hämta barnen en eftermiddag som var "hans" utan istället fick släktingar hämta barnen på skola och dagis så att jag kunde jobba på som vanligt den dagen utan att behöva skynda till en tidigare hämtning. Mannen hämtar barnen en timme innan jag brukar hämta. Sen trodde jag att han skulle hämta barnen hos släktingarna och komma hem och äta mat. 17.30 ringde telefonen och jag blev ombedd att hämta barnen eftersom han skulle bli senare än vad han hade tänkt. Själv stod jag mitt i matlagningen och var kladdig om händerna. Jag skyndade mig som bara den och medan tomatsåsen kokade klart på spisen slängde jag mig in i bilen och åkte för att hämta hem de små. Bara för att glatt upplysas om att "vi har precis ätit". Känslan var att jag hade stressat på tok i onödan och att jag dessutom lagat mat till ett halvt kompani i onödan. Det var dessutom hemgjorda pastaknyten.
 
Förra veckan var det dags igen. Mannen var på resande fot på hans hämtningsdag och i min värld skulle jag både lämna och hämta barnen den dagen. Jag mer eller mindre sprang till skolan och dagiset bara för att upptäcka att de redan var hämtade! Jag skickade så klart ett irriterat SMS till mannen och fick ett glatt svar tillbaka att släktingarna hade hämtat barnen så att jag kunde jobba på och att de skulle få mat också.
Hornen i pannan växte ett par decimeter innan jag kom till sans.
 
Jag insåg där mitt i min största kommunikationsbristirritation att jag har världens bästa man! Och inte bara det. Jag har världens bästa svärsläktingar också. Irritationen la sig och jag kom ner på jorden och började skratta istället.
Det är så typiskt oss... Och det är väl den störta kärleken av allt att mannen/pappan såg till att barnen blev hämtade och att de dessutom fick mat så att jag inte skulle behöva stressa. Han hade fixat och donat och ombesörjt och antagligen gett mig en hint om läget också, men antagligen hade jag inte hört som vanligt. I den här familjen är vi tre personer som hör ungefär lika dåligt. Lillebror hör bäst. Han är liksom utrustad med någon form av teleskopöron. Det kan vara så att han har fått alla vi andras hörsel.
 
Jag insåg också att många par inte ser att den andra har ansträngt sig lite extra för att få vardagen att gå ihop för hela familjen. Jag såg det ju inte första gången heller utan var tvungen att tänka ett varv extra.
All mat jag hade lagat då? Det blev perfekta matlådor att lägga i frysen och ta fram när man har tidsbrist.
 
Jag älskar M mest i hela världsrymden av alla långa hjärtsnören! Och L och A älskar jag mest i hela världen av alla små hjärtsnören!
Dessutom älskar jag min svärfamilj som tar hand om våra små mjuka ungar!
 
 
Publicerat i Allmänt