MPBirl24/7el?

Föreläsningsanteckningar från Unionens föreläsning med parnpsykologen Malin Alfvén i Teknikdalen den 16 nov.

Rubriken betyder; Mamma Pappa Barn In real life Dygnet runt alla dagar, eller?

Malin Alfvén är barnpsykolog, men sedan ca.10 år tillbaka har hon även börjat kalla sig föräldrapsykolog. Hon märkte att föräldrar som säkte sig till henne hade ändrat sina frågeställningar från
"Varför kissar Lisa 4 år fortfarande på sig?" till att idag fråga
"Vad gör vi för fel eftersom Lisa 4 år fortfarande kissar på sig?"
Vi har alltså allt mer lagt skulden på oss själva i vår strävan efter att var aden perfekta föräldern.
Förr låg problemet i att överleva för dagen. Man funderade inte så mycket på om man var en bra förälder eller inte. Det var man väl om barnen får mat, men idag har vi inte det problemet och då letar vi nya problem.

Ju äldre vi blir innan vi skaffar våra första barn gör också att vi hinner bygga upp en större förväntan på vårt föräldrarskap. Hur vi ska vara, vad vi ska göra och inte göra etc. Sen har vi idag mycket större kunskap om barn.
För mycket kunskap är lika dåligt som att inte ha någon kunskap alls. För mycket kunskap gör oss mer oroliga.

Av 169 länder i världen är det endast 30 som inte tillåter barnaga....

Är vi samma förälder till våra olika barn?
Nej.
Inte ens till ett par enäggstvillingar är vi samma förälder. Det beror på att barnen är olika och då svarar vi dem olika.

Föräldrar måste få ha fel och brister. Vi är redan så perfekta det går. Vi måste få visa att vi blir arga, ledsna, glada, osv. Vi föräldrar måste vara MÄNSKLIGA! Pedagogiska är det förskolepersonal och lärare som ska vara.
Men det är viktigt att prata med barnen. Bli gärna arg, men förklara varför du blev arg. Då förstår barnen vad som händer.

Malin Alfvén brukar säga att man har lyckats med sin barnuppfostran om barnen är smådjävlar hemma och änglar borta. Då har de ju förstått och faktiskt hört vad du sagt till dem när ni bråkat om gör inte si och gör inte så.
Det är kärlek!
Om vi ser till oss själva så vart är det vi tar ut vår frustration när vi har haft en tuff dag på jobbet? Jo hemma. Det går oftast ut över vår partner. Vart tar barnens frustration vägen efter en tuff dag på dagis eller i skolan? Jo hemma. Det går oftast ut över oss föräldrar. För vi älskar vår partner och litar på honom/henne och vågar bli arga och ta ut frustrationen. Samma gäller med barnen som litar på oss föräldrar.

I barnuppfostran finns tre effektiva metoder.
Tjat - se barnen i ögonen och ta dem i händerna när du vill dme något så sjunger oftast budskapet in något bättre. Behöver inte alls fungera, men sannolikheten är större...
Hot
Mutor

Vi föräldrar vill ofta vara konsekventa. Det är bra, men gör lite undantag ibland.
Vi är lite busiga idag och äter i soffan. Barnen vet att man inte gör så egentligen, men det är skönt för alla att göra undantag ibland. Var tydlig med att det är ett undantag dock.
Samma sak gäller med om barnen vill sova i de vuxnas säng. Låt dem göra det om de är oroliga. Inga barn sover inne hos föräldrarna tills de är 18 och i vissa åldrar kan barnen behöva lite mer närhet och trygghet.

Frustration är en väg till kunskap och utveckling!!!

Några utvecklingsfaser i livet;
Under det första levnadsåret har man kunnat konstatera sju utvecklingsfaser.
    Hur de ställer in sin sömnklocka, de ska lära sig sitta, krypa, gå etc.
2-3 år - NEJ! Kan själv!
4 år - mycket rädsla, barnen inser hur läskig världen är och sådant som inte alls varit otäckt tidigare kan helt plötsligt vara livsfarligt i 4åringens värld.
6 år - lilla tonåren, barnen har svårt att sitta still och de drömmer mycket
9 år - barnen tenderar att bli lite inåtvända och deppiga
Tonåren - man protesterar mot ALLT
Graviditeit - man ska ställa om från vanlig vuxen till någon som ska ta ansvar och allt vad det innebär
30, 40 och 50 årskriser
Gå i pensionskris
Tänker-inte-flytta-in-på-hemmet-kris...
Utvecklingsfaserna tar aldrig slut!

I dessa utvecklingsfaser får barnen ofta ont i kroppen. De mindre barnen får ofta ont i benen. Man brukar kalla det växtvärk. I själva verket är det psykosomatiska problem. Men det är i benen det jobbiga känns.
Lite äldre barn får ofta ont i magen och tonåringarna får ofta ont i huvudet.
Allt för att det är jobbigt att utvecklas.
Åter igen är det viktigt att vi pratar med våra barn. Om vad det är som känns jobbigt.

Lite statistik.
I snitt
Säger vi till våra 2-3 åringar var tredje minut. Gör inte så, nej, lägg av....
Får vi utbrott på varandra 2-3 gånger i timmen.
Om ni har det bättre än det - grattis! Det är så det vanligen ser ut hos de flesta. Det g å r över!

Dagens barn har i snitt ett högre IQ än förr. Det beror på all information de får både via oss och TV och Internet.

Under frågestunden kom det upp lite om barn i styvfamiljer. Det mesta brukar lösa sig, men vad som är absolut det viktigaste är att
MAN INTE PRATAR ILLA OM DEN ANDRA FÖRÄLDERN SÅ BARNET/BARNEN HÖR!!!
Det spelar ingen som helst roll om man anser att barnens far eller mor är ett riktigt as eller knäppgök. Det är bara att knipa igen! För barnen är ju ens föräldrar bland det heligaste man har! Och inte vill väl vi föräldrar heller att någon pratar illa om våra barn så vi hör?

Slut!
Publicerat i Allmänt
#1 / / Jonna:

Mmm tänkvärt, mycket tänkvärt speciellt i alla nya familjekonstelationer som numera finns. På de föreläsningar som jag varit på har detta inte tagits upp, vilket det faktiskt borde uppmärksammas mycket mer. Övriga frågeställningar har föreläsningarna tagit upp och många bra tips har jag tagit till mig. Skulle kunna skriva en hel uppsats här och nu men det allra bästa jag tagit med mig var en övning: Blunda och se ditt barn framför dig, hur det leker och hur det skrattar. Hur de är i kroppsspråket, hur de uttrycker sig. Se dig själv nu, hur är du? Hur skulle du uppleva att ha dig själv som mamma/pappa? Hur tror du att ditt barn kan känna det i situationer som kan uppstå? Osv....

#2 / / Malin:

Jonna; Låter som en bra tankeövning. Det sköna med den här föreläsningen var att det inte var just några gör si eller gör så utan mer ett bekräftande på att vi föräldar är bra. Vi får och ska göra misstag, bara vi säger förlåt, pratar med barnen och finns där när de vill prata med oss. Kände mer att hon hellre ville ha frågestund och få konkreta problemställningar att svara på. De flesta familjer upplever ju olika saker. Ett problem i en familj behöver inte alls vara ett problem i en annan osv. Kolugn människa.