Malin

I helgen hade vi återträff med vår gamla lågstadieklass. Det var lika trevligt och kul som jag hade förväntat mig. Dock fick jag sprängande huvudvärk runt halv 10 på kvällen och konstaterade att jag hade glömt att dricka vatten under dagen. Nästan två liter senare och lika många timmar senare mådde jag prima igen, men det är ju så där kul att ha ondare i huvudet än vad man någonsin kan komma ihåg att man har varit med om just när man har ordnat en fest med människor man inte sett på jättelänge. Dessutom blev min snaps raskt bortbjuden så jag fick en resterande Beska Droppar. Jag har aldrig druckit det förut och jag kommer inte att göra om det. Vår gamla fröken kom också och hon såg knappt en dag äldre ut än vad vi kom ihåg. Lite, lite rynkigare och gråhårigare såklart, men frisyr, kroppsstorlek, klädstil osv var mer eller mindre detsamma. Visst är det smått fantastiskt att den del människor liksom är konserverade. Det är som uppe i vår sommarstuga i Lappland. Där finns en urgammal man som åker runt på sin blå flakmoped, är lomhörd och som stillsamt lyfter handen i ett mindre glatt hej. Han ser exakt likadan ut nu som för 20 år sedan. Min far skyller på att mannen har ätit så mycket hjortron och lingon i sina dagar att han nu är konserverad. Detsamma måste alltså även gälla mina farbröder som också är konserverade.