Mål i livet?

Daneol skrev här om dagen ett inlägg om folk som har mål i livet och hur viktigt en del verka tycka att det är med att ha mål i livet. Visst, jag har vänner och bekanta som har mål i livet så som att de helst ska vara gifta och ha två barn innan trettio och liknande, men jag tror ändå att de allra flesta liksom bara flyter med. Man tar en utmaning här och en utmaning där och så formas livet efter det. I alla fall är det så för mig. Om jag inte hade fått ett jobberbjudande på Irland hade jag förmodligen inte bott ihop med M nu - eller så hade det i alla fall dröjt längre än vad det gjorde innan jag flyttade in här och frågan är om vi hade haft barn ihop redan nu?

Det stör mig inte att folk inte har mål i livet utan det som stör mig är de som inte vill någonting här i livet. Att ha mål och att vlja något är inte alltid samma sak. Man kan jobba på ett lager någonstans och vara fullkomligt glad och nöjd med det, men man kan också jobba på samma lager och bara gå runt och klaga att livet är skit. Den som vill något kanske söker jobb på ett annat lager, medan den som gnäller över jobbet kanske inte ens testar att söka något annat. Sådant kan göra mig vansinnig. Men det kanske handlar om självförtroende också. Att man måste våga söka sig till ett annat lager.
Publicerat i Allmänt
#1 / / Daneol:

Precis. Det handlar om att vara nöjd eller förändra.

#2 / / Malin:

Daneol; Yes:)

#3 / / Annaa M:

Jag tror att jag helt enkelt inte riktigt vågade ha mål. Handlar nog om en uppfostran under Jantelagen. Till och med att ha mål kunde uppfattas som förmätet. Men man måste väl också acceptera att människor har olika önskningar. Hur litet det än verkar. Funderar ibland över de där tjejerna som liksom försvann redan i mitten av tonåren efter minsta möjliga skolgång. Första bästa jobb, första bästa (?) kille, tidigt barnafödande. Man ser dem ju fortfarande. Hur tänker de?