Jag drömmer så mycket.
Igår drömde jag att jag åkte finlandsfärja. Allt på båten var mörkt, mörkt blått med lite gulddetaljer och blåvita diodlampor. I drömmer han de jag också en obehaglig känsla som jag först inte kunde sätta fingret på var det var. Sedan kom jag på att jag egentligen hade dött när jag var fem år gammal. Det var ingen obehaglig känsla att dö, utan mer att håret hängde för ögonen och så blev det bara mörkare. Jag berättade för mamma att jag tyckte att det var så konstigt att jag hade så mycket minnen från när jag var liten eftersom jag egentligen hade dött och att det inte var någon obehaglig känsla. Hon svarade bara att jag hade skrikigt som en stucken gris ända in i det sista och att de sen hade opererat in en extra stav i hjärnan som ersatte den trasiga staven. Därför fanns ju alla minnen kvar någonstans i de andra hjärnstavarna.
Den här morgonen drömde jag att jag skulle på klassresa till Tyskland, fast det egentligen var Kanada fast det egentligen var Sydafrika. Människorna i min klass var folk från både lågstadiet, gymnasiet och högskolan. Det stora problemet var bara att jag hade tappat bort mina tågbiljetter. Tjejen jag mest sprang runt med är en tjej som nu bor här i byn som är IT-ingengör, i drömmen kände hon en massa IT-folk som skulle hjälpa mig med nya biljetter, men de i kassan var så himla otrevliga så jag skulle springa upp på mitt hotellrum igen, fast det var min lägenhet och leta efter biljetterna igen. Där letade jag på hela skrivbordet och öppnade alla spargrisar i fall biljetterna hade hamnat där. Ien sprgris hade jag lagt stora guldklimpar. Fast det var inga guldklimpar, det var visst chokladtryfflar...