Malin - Bitande dofter

Bitande dofter

Nu är jag trött och känner mig lagomt filosofisk. Men det här med dofter kan ju vara rätt intressant. Vissa dofter har en underlig förmåga att hänga kvar i ens medvetande långt efter att doften egentligen har försvunnit. Ammoniak är ett bra exempel på en sådan doft. Jag minns även en doft från min första PRAO när jag och bästa kompisen J i sjätte klass var på Hemköp. Inne i deras soprum luktade det konstigt. Inte mögel eller gammal rutten kompost eller gamla blöta kartonger utan en annan stickande fast ändå fadd doft som påminde om bröd fast som mögel och blöta fruktkartonger... Helt enkelt obeskrivligt äckligt!
Jag minns även klart och tydligt hur det luktade i vårt klassrum på lågstadiet. Speciellt till jul och påsk när vi alltid skulle limma filtfigurer på jutesäcksväv. Limmet luktade ruttna ägg och blev lite gulaktigt när det torkade. Annars luktade det ganska hemtrevligt skolaktigt. Det vill säga en blandning av papper, en påtaglig blyertsdoft, gröna sudd, boningsvax, barnkläder med sand och lite gröna växter i fönstren.
Nu luktar det clementin. Jättemycket clementin dessutom trots att det ändå är tre timmar sedan jag åt en och jag har tvättat händerna flera gånger efteråt. Händerna luktar inte. Det kanske är det där att det var säsongens första clementin, en massa nysnö och upptäckten att det bara är sju veckor kvar till jul som gör att de sitter kvar i näsan.